I en utmärkt understreckare i dagens SvD - Dansk Don Quijote i optimismens Europa - skriver Martin Lagerholm om en nyligen publicerad reseskildring. Det rör sig om det danska 1700-talsboken Labyrinten, ett verk i två band författad av Jens Baggesen (1754-1826). Verket publiceras nu för första gången på 200 år av danska Gyldendal.
Förutom att vara en dråplig reseskildring med en stor mängd roliga och dramatiska anekdoter, vilka avhandlas längs Baggesens européiska färdväg, är det helt enkelt fråga om en "fullkomligt hänförande, spirituell och snarfyndig litterär skapelse", skriver Lagerholm.
Dessa rader lockar förstås en resevurmande modern svensk! Särskilt kul är Baggesens resonemang om varför vi reser. Han tar här hjälp av engelsmannen Laurence Sterne, som 1768 hade publicerat En sentimental resa genom Frankrike och Italien. Det finns fyra huvudsakliga kategorier av resenärer, hade Sterne kommit fram till (vi ska komma ihåg att engelsmännen under lång tid var Europas mest beresta folk):
1. De som reser på grund av andligt eller kroppsligt förfall
2. De som reser av nödvändighet
3. De som reser av någon annan anledning
4. De som reser utan anledning över huvud taget
"I strikt mening hör jag till alla dessa klasser" konstaterar Baggesen! Det är ju märkligt, men detsamma skulle ju undertecknad kunna säga. Återigen kan vi se hur klokt folk förr lyckades klura ut den mänskliga existens grundfenomen. Baggesens verk hamnar högt på vår önskelista.
Förutom att vara en dråplig reseskildring med en stor mängd roliga och dramatiska anekdoter, vilka avhandlas längs Baggesens européiska färdväg, är det helt enkelt fråga om en "fullkomligt hänförande, spirituell och snarfyndig litterär skapelse", skriver Lagerholm.
Dessa rader lockar förstås en resevurmande modern svensk! Särskilt kul är Baggesens resonemang om varför vi reser. Han tar här hjälp av engelsmannen Laurence Sterne, som 1768 hade publicerat En sentimental resa genom Frankrike och Italien. Det finns fyra huvudsakliga kategorier av resenärer, hade Sterne kommit fram till (vi ska komma ihåg att engelsmännen under lång tid var Europas mest beresta folk):
1. De som reser på grund av andligt eller kroppsligt förfall
2. De som reser av nödvändighet
3. De som reser av någon annan anledning
4. De som reser utan anledning över huvud taget
"I strikt mening hör jag till alla dessa klasser" konstaterar Baggesen! Det är ju märkligt, men detsamma skulle ju undertecknad kunna säga. Återigen kan vi se hur klokt folk förr lyckades klura ut den mänskliga existens grundfenomen. Baggesens verk hamnar högt på vår önskelista.