Mötet med de indiska storstäderna är på många sätt brutalt, åtminstone för en skandinav som inte har vuxit upp med denna storstadserfarenhet. Stockholm och Köpenhamn räknas inte, skalan, befolkningstätheten och därmed känslan är en helt annan. Från början upplever man mest ett kaotiskt virrvarr. Trafiken är galet intensiv, trots de senaste årens investeringar i metro och flyovers, För många blir det "too much". Antingen hatar man eller så älskar man Indien, brukar det ju heta, och det handlar ofta om reaktionerna på storstadspulsen.
Det moderna Delhi är ett typiskt stadskonglomerat, ett kluster av orter som vuxit samman, många av dem mycket gamla. Det finns gott om sevärda ruiner från några av dessa, nu helt inlemmade i den moderna megastaden. Det historiska Delhi (alltså Old Delhi) är en av dessa små städer, grundlagd på 1600-talet av stormogulen Shah Jahan. Det ligger som en liten historisk kärna djupt inuti megastaden. Här finner vi arkitektoniska berömdheter som Röda fortet, och Jama Mashid, Indiens största moské. Denna lilla stad vid floden Yamuna, var stormogulernas och därmed Indiens huvudstad fram till 1858, då britterna definitivt tog makten.
Att de nordindiska storstäderna ofta är muslimska i sin historiska kärna kan kanske också vara överraskande. Indiens muslimer uppgår till någonstans mellan 160 och 180 miljoner, och är alltså allt annat än en liten minoritet. Indien är i realiteten världens tredje största muslimska land, efter Pakistan och Indonesien.
Det muslimska Old Delhi är som sagts ovan en mycket gammal stad och påminner på flera sätt om Europas medeltidsstäder, såsom vi möter dem i Italien eller södra Frankrike. Det är oerhört trångt, gatorna är så smala att biltrafik mestadels är omöjlig, bortsett från ett par huvudgator. Transporter sker därför mest med moped eller motorcykel, samt cykelkärror eller helt enkelt handdragna kärror. Som turist transporteras man bäst via cykelrikshaw, vilket är en njutning för den som går igång på storstadskaos! För kaotiskt är det, särskilt när trafiken stockar sig, vilket den ofta gör.
En infrastrukturell notering som man snabbt gör gäller den förvirrande ”kabeldragningen”. Det ser många gånger ut som om gigantiska garnnystan hängts upp i luften eller som om en lianliknande växtlighet slingrar sig längs stolpar och utmed husfasader. Och för ett otränat öga ser det farligt ut. Det har gjorts dokumentärfilmer och reportage om just denna aspekt av livet i en indisk storstad (kolla exempelvis här!). Hur man helt enkelt tjuvkopplar in sig på elnätet och hur det finns "yrkesfolk" som specialiserat sig på dessa tjuvkopplingar. Ytterligare storögda observationer görs inför köttbutiken och fiskhandlaren. Blodet flyter och trängseln är stor när matmödrarna inspekterar de färska kofötterna hos slaktaren. Hundarna avvaktar nära inpå, för att se om det kommer att bjudas på överblivna eller tappade godbitar.
Man noterar också snabbt det märkliga fenomen som innebär att butiker (eufemism?) med samma utbud alla har samlats på samma gatstump. Försäljare av reservdelar till motorfordon har exempelvis samlats vid stora moskéns ena långsida. Kryddmarknaden i Old Delhi har ofta uppmärksammats, som ytterligare ett exempel på denna koncentration.
Att vandra längs de smala gatorna i Old Delhi är en upplevelse av rang. Den är delvis sublim, delvis skrämmande. Det känns starkt att vi är långt hemifrån. En bra känsla. Men, man blir också snabbt trött av människomyllrets intensiva flöde och man kan behöva söka vila. Det gör man förslagsvis genom att hejda den där cykelrikshawen och be om en liten tur. Visserligen är sätena inte helt bekväma, men rikshawen erbjuder en utmärkt utkiksplats att ta del av folkvimlet ifrån. Vid Röda fortets öppna gårdar är tempot nedtonat och människoflocken tunnas ut. Eller varför inte gå och äta, kanske på det klassiska Karim´s, som är tre restauranger i en som serverat utmärkt mat till bra priser i hundra år på denna plats i hjärtat av Old Delhi.