En trevlig upplevelse i Indiens städer är alla djur. Det är ju knappast uppseendeväckande med djur på landsbygden, men också Indiens städer kan ibland påminna om mindre djurparker, fast utan stängsel. Till de vanligare inslagen hör hundarna, ofta den vanliga asiatiska typen av hund som är en och alla raser på samma gång. Ljusbrun till färgen, kort päls och spetsig nos. Hundarna pilar fram i myllret på ett ytterst hemtamt sätt. Eller så slår de sig till ro nånstans, många gånger där trängseln är som störst. De ligger utslagna i värmen med en självklar trygghet, som andas full tillförsikt. Det finns inga onda människor och inga andra faror lurar heller. Det framgår inte om de tillhör någon eller alla människor i kvarteret. Ibland, fast det är mycket sällsynt, ser man hundar i koppel ute på promenad med matte eller husse.
För en besökare är kanske aporna roligast. De bebor ofta stadskvarter, men håller sig förstås lite på sin kant. Det är en fascinerande syn att se deras flockar komma klättrande över taken och längs balkongräckena. De utfordras i regel av snälla människor. Apan är liksom kon ett heligt djur enligt hinduisk tradition, förknippad med Hanuman - apkungen som hjälper hjälten Rama. Men aporna kan också sno till sig intressanta och/eller ätbara ting och därför körs de bort när de kommer nära. Dock alltid med respekt, tycks det. På vissa ställen - särskilt välbesökta tempel - har aporna utvecklat en väldig fräck attityd till människorna. Man blir varnad för att de kan knycka till sig exempelvis glasögon eller innehållet i medhavda påsar.
Städernas mest respekterade djur är ändå kon. De rör sig gravitetiskt över den mest trafikerade gata. De utövar faktiskt en form av ”traffic control” säger en indisk vän, tempot går ner. De står och hänger (idisslar?) i gathörnen och betraktar lojt den stressiga omgivningen. De finns överallt, ofta bökande i sophögarna. Ibland blockeras en trottoar eller annan passage eftersom en ko slagit sig ner för att vila. Det skulle aldrig accepteras att behandla en ko illa. I decennier har man fört en upprörd debatt i Indien om huruvida kor över huvud får slaktas. Det är ingen oviktig fråga för landets 200 miljoner muslimer, som i många fall äter biff och alltså skulle drabbas av ett förbud. För närvarande finns ett förbud i ett antal delstater, men diskussionen förs om det bör göras till allmän lag.
Debatten har alltså pågått länge, faktiskt sen slutet av 1800-talet, men på senare år har den varit hätskare än på länge. Kon och andra hinduiska symboler är politiska slagträn för det dominerande partiet BJP, och på senare tid har självutnämnda lynchmobbar (gay bhakti rakshaks) dödat människor utan annan orsak än att de handlar med kor eller sysslar med slakt.
Detta oroar många i Indien för närvarande och debatten är livlig. Premiärminister Modi uttalade sig (väl sent enligt vissa) härom dagen mot detta beteende och fördömde det. Människor går före djur trots allt.
Andra kategorier av djur som inte är ovanliga i Indiens städer är getter, åsnor, mulor och hästar. De senare används ofta som lastdjur i bergsområden. I områden med ökenkaraktär som Rajasthan är det vanligt med kameler. En mer sällsynt invånare är elefanten, men då och då ser man en, och då alltid i färd med att utföra någon form av arbete.
Man bör inte vara naiv, djur kan fara illa här med, förstås. Men den respekt och kärlek till djuren som i allmänhet visas, hör till ett av många sympatiska drag i det indiska samhället.
För en besökare är kanske aporna roligast. De bebor ofta stadskvarter, men håller sig förstås lite på sin kant. Det är en fascinerande syn att se deras flockar komma klättrande över taken och längs balkongräckena. De utfordras i regel av snälla människor. Apan är liksom kon ett heligt djur enligt hinduisk tradition, förknippad med Hanuman - apkungen som hjälper hjälten Rama. Men aporna kan också sno till sig intressanta och/eller ätbara ting och därför körs de bort när de kommer nära. Dock alltid med respekt, tycks det. På vissa ställen - särskilt välbesökta tempel - har aporna utvecklat en väldig fräck attityd till människorna. Man blir varnad för att de kan knycka till sig exempelvis glasögon eller innehållet i medhavda påsar.
Städernas mest respekterade djur är ändå kon. De rör sig gravitetiskt över den mest trafikerade gata. De utövar faktiskt en form av ”traffic control” säger en indisk vän, tempot går ner. De står och hänger (idisslar?) i gathörnen och betraktar lojt den stressiga omgivningen. De finns överallt, ofta bökande i sophögarna. Ibland blockeras en trottoar eller annan passage eftersom en ko slagit sig ner för att vila. Det skulle aldrig accepteras att behandla en ko illa. I decennier har man fört en upprörd debatt i Indien om huruvida kor över huvud får slaktas. Det är ingen oviktig fråga för landets 200 miljoner muslimer, som i många fall äter biff och alltså skulle drabbas av ett förbud. För närvarande finns ett förbud i ett antal delstater, men diskussionen förs om det bör göras till allmän lag.
Debatten har alltså pågått länge, faktiskt sen slutet av 1800-talet, men på senare år har den varit hätskare än på länge. Kon och andra hinduiska symboler är politiska slagträn för det dominerande partiet BJP, och på senare tid har självutnämnda lynchmobbar (gay bhakti rakshaks) dödat människor utan annan orsak än att de handlar med kor eller sysslar med slakt.
Detta oroar många i Indien för närvarande och debatten är livlig. Premiärminister Modi uttalade sig (väl sent enligt vissa) härom dagen mot detta beteende och fördömde det. Människor går före djur trots allt.
Andra kategorier av djur som inte är ovanliga i Indiens städer är getter, åsnor, mulor och hästar. De senare används ofta som lastdjur i bergsområden. I områden med ökenkaraktär som Rajasthan är det vanligt med kameler. En mer sällsynt invånare är elefanten, men då och då ser man en, och då alltid i färd med att utföra någon form av arbete.
Man bör inte vara naiv, djur kan fara illa här med, förstås. Men den respekt och kärlek till djuren som i allmänhet visas, hör till ett av många sympatiska drag i det indiska samhället.