Johan Emanuelson återkommer här med en inspirerande artikel om Montréal. Ett besök i det fransk-talande Quebec bjuder på kontraster och överraskningar.
Parlez-vou anglais? "No!", svarar den gamla tanten bakom disken på bensinmacken i utkanten av Montréal. Hon kallar på en ung man, men han förstår inte heller. Min högstadiefranska räcker inte till så det får bli Google Translate för att förklara att vi behöver luft till ett bildäck.
Montréal och provinsen Quebec är mer franskt än vad vi riktigt hade förstått. Om man, som vi, är på rundtur i Nordamerika är det lite som att komma hem till Europa att komma till Montréal. Franska språket överallt och mer europeiska stadsmiljöer. Och samtidigt så distinkt nordamerikanskt. Väldigt intressant och i ögonblick lite förvirrande - var är det nu jag är egentligen?
Området koloniserades av fransmän under tidigt 1600-tal, men kom under brittiskt styre i slutet av 1700-talet. Pälshandeln var länge viktig och under 1800-talet växte staden till sig och blev även ett ekonomiskt och kulturellt centrum för Kanada och brittiska Nordamerika. Vilket språk som dominerat har pendlat fram och tillbaka över tid, men under senare delen av 1900-talet har både provins och stad fått ett ökat franskkulturellt fokus och självstyre. 67 procent av befolkningen har franska som modersmål, endast 12 procent engelska.
Bilen låter vi såklart stå och upptäcker staden till fots. En given början är gamla staden, Old Montréal, och här kan man faktiskt inbilla sig att man är i en stad i Frankrike. Det är en av de äldsta stadsdelarna i Nordamerika, med stenhus från 1700- och 1800-talet. Ett och annat till och med från 1600-talet. Montréal har här sitt eget Notre-Dame som, precis som ungdomarna i sällskapet utbrister, liknar kyrkan i Paris. Kafélivet frodas och det finns gott om boutiquer.
Ungdomarna i sällskapet påpekar också att väldigt många hus - såväl bostadshus som offentliga byggnader - påminner om Hogwarts i Harry Potter. Det visar sig att nygotiken fick ett särskilt starkt och långvarigt fäste i Kanada - så småningom som en del i den kanadensiska nationalismen och identiteten.
Mellan Old Montréal och Saint Lawrence-floden ligger hamnfronten, Old Port. Stadslivet har - likt många andra städer - övertagit kajkanter och pirer. Här är trevligt att strosa runt, ganska brokigt i en blandning av nypolerat, tillfällig tivolisering och återstående rester från industrihamnen. Något håller tillbaka hamnfrontens utveckling i Montreal - och det behöver inte vara negativt.
Vår andra dag ägnar vi åt stadsdelen Mile End och vi unnar trötta fötter tunnelbanan dit. Montreals Metro är lätt att överskåda och använda. Liksom i Stockholm satsade man tidigt på konstnärlig utformning av stationerna. En stationsnedgång, Guimard, pryds av den typiska Paris-entrén i snirklig Art Nouveau-stil. På permanent utlån från Paris kollektivtrafikmyndighet.
Av världens 50 coolaste stadsdelar ligger den gamla judiska stadsdelen Mile End på plats 5, enligt Time Out. Vesterbro i Köpenhamn ligger långt ner på listan, ingen alls i Sverige. I Mile End frodas alternativt kulturliv, med konst, musik och mat i fokus. Här får man den bästa kanadensiska bageln och juste hipster-kaffe. Stadsmiljön är tydligt nordamerikansk i sin mest sympatiska tappning; strikt rutnät men i gåvänlig skala, gröna gaturum, vackra smala gathus i tre våningar med utanpåliggande trappa. Lokaler i bottenvåningen och bostäder ovanpå.
Intressant är att den globala dataspelsutvecklaren Ubisoft redan 1997 lade ett stort utvecklingskontor här. En i ordets bästa bemärkelse kreativ näring, där bildkonst, musik och matematik smälts samman i kommersiella virtuella produkter. Etableringen har inte varit utan kritik lokalt och är väl en symbol för den så kallade gentrifieringens dragkamp mellan det alternativa och det konforma. Intressant att notera att Ubisofts svenska dotterbolag Massive gjorde en liknande etablering tjugo år senare på Möllevången i Malmö.
Vi råkade trilla in i den årliga Montréal Jazz Festival, som är världens största jazzfestival. Den hålls nära gamla stadskärnan och inträdet är gratis. Stämningen är skönt avslappnad och unga kanadensiska förmågor blandas med världsstjärnor. Mycket trevligt!
Hur sammanfattar vi Montréal? Vi tuggar på detta längre än vanligt. Storstad med småstadskänsla. Coolt men vänligt. Europeiskt och nordamerikanskt. En sympatisk stad.
Parlez-vou anglais? "No!", svarar den gamla tanten bakom disken på bensinmacken i utkanten av Montréal. Hon kallar på en ung man, men han förstår inte heller. Min högstadiefranska räcker inte till så det får bli Google Translate för att förklara att vi behöver luft till ett bildäck.
Montréal och provinsen Quebec är mer franskt än vad vi riktigt hade förstått. Om man, som vi, är på rundtur i Nordamerika är det lite som att komma hem till Europa att komma till Montréal. Franska språket överallt och mer europeiska stadsmiljöer. Och samtidigt så distinkt nordamerikanskt. Väldigt intressant och i ögonblick lite förvirrande - var är det nu jag är egentligen?
Området koloniserades av fransmän under tidigt 1600-tal, men kom under brittiskt styre i slutet av 1700-talet. Pälshandeln var länge viktig och under 1800-talet växte staden till sig och blev även ett ekonomiskt och kulturellt centrum för Kanada och brittiska Nordamerika. Vilket språk som dominerat har pendlat fram och tillbaka över tid, men under senare delen av 1900-talet har både provins och stad fått ett ökat franskkulturellt fokus och självstyre. 67 procent av befolkningen har franska som modersmål, endast 12 procent engelska.
Bilen låter vi såklart stå och upptäcker staden till fots. En given början är gamla staden, Old Montréal, och här kan man faktiskt inbilla sig att man är i en stad i Frankrike. Det är en av de äldsta stadsdelarna i Nordamerika, med stenhus från 1700- och 1800-talet. Ett och annat till och med från 1600-talet. Montréal har här sitt eget Notre-Dame som, precis som ungdomarna i sällskapet utbrister, liknar kyrkan i Paris. Kafélivet frodas och det finns gott om boutiquer.
Ungdomarna i sällskapet påpekar också att väldigt många hus - såväl bostadshus som offentliga byggnader - påminner om Hogwarts i Harry Potter. Det visar sig att nygotiken fick ett särskilt starkt och långvarigt fäste i Kanada - så småningom som en del i den kanadensiska nationalismen och identiteten.
Mellan Old Montréal och Saint Lawrence-floden ligger hamnfronten, Old Port. Stadslivet har - likt många andra städer - övertagit kajkanter och pirer. Här är trevligt att strosa runt, ganska brokigt i en blandning av nypolerat, tillfällig tivolisering och återstående rester från industrihamnen. Något håller tillbaka hamnfrontens utveckling i Montreal - och det behöver inte vara negativt.
Vår andra dag ägnar vi åt stadsdelen Mile End och vi unnar trötta fötter tunnelbanan dit. Montreals Metro är lätt att överskåda och använda. Liksom i Stockholm satsade man tidigt på konstnärlig utformning av stationerna. En stationsnedgång, Guimard, pryds av den typiska Paris-entrén i snirklig Art Nouveau-stil. På permanent utlån från Paris kollektivtrafikmyndighet.
Av världens 50 coolaste stadsdelar ligger den gamla judiska stadsdelen Mile End på plats 5, enligt Time Out. Vesterbro i Köpenhamn ligger långt ner på listan, ingen alls i Sverige. I Mile End frodas alternativt kulturliv, med konst, musik och mat i fokus. Här får man den bästa kanadensiska bageln och juste hipster-kaffe. Stadsmiljön är tydligt nordamerikansk i sin mest sympatiska tappning; strikt rutnät men i gåvänlig skala, gröna gaturum, vackra smala gathus i tre våningar med utanpåliggande trappa. Lokaler i bottenvåningen och bostäder ovanpå.
Intressant är att den globala dataspelsutvecklaren Ubisoft redan 1997 lade ett stort utvecklingskontor här. En i ordets bästa bemärkelse kreativ näring, där bildkonst, musik och matematik smälts samman i kommersiella virtuella produkter. Etableringen har inte varit utan kritik lokalt och är väl en symbol för den så kallade gentrifieringens dragkamp mellan det alternativa och det konforma. Intressant att notera att Ubisofts svenska dotterbolag Massive gjorde en liknande etablering tjugo år senare på Möllevången i Malmö.
Vi råkade trilla in i den årliga Montréal Jazz Festival, som är världens största jazzfestival. Den hålls nära gamla stadskärnan och inträdet är gratis. Stämningen är skönt avslappnad och unga kanadensiska förmågor blandas med världsstjärnor. Mycket trevligt!
Hur sammanfattar vi Montréal? Vi tuggar på detta längre än vanligt. Storstad med småstadskänsla. Coolt men vänligt. Europeiskt och nordamerikanskt. En sympatisk stad.
