Detta måste vara ett av världens vackraste torg, utbrister vi med en mun, när vi kliver ut i solen på Place Stanislas i Nancy. Vilken väl förborgad hemlighet detta har varit...
Nja, inte riktigt, beresta människor har nämnt denna plats för länge sedan för oss, men tanken på ett besök satte sig tydligen inte fast den gången.
Linjerna, formerna, materialen är magnifika. Här är den klassicerande arkitekturstil som vi finner på många platser i Frankrike fulländad. Själva torget mäter 126 gånger 106 meter och dess mitt kröns av en staty av dess grundare – Stanislas. I torgets södra kant ett ståtligt palats som täcker hela torgsidan; på dess västra och östra kant, på varje sida två symmetriskt placerade mindre palats, varav det ena är vårt hotell – Hotel de la Reine, en gång besökt av Marie Antoinette – därav namnet; på torgets norra kant två lägre byggnader med en passage emellan som leder upp till en triumfbåge. Torghörnen är i två av fyra fall utsmyckade med fontäner och gallergrindar med förgyllt smide. Här har kostats på!
Men vem är mannen bakom all denna prakt? Och hur kommer det sig att den har skapats just här? Namnet Stanislas antyder ett östeuropeiskt ursprung. Och mycket riktigt, Stanislas Leszczynski visar sig vara en avdankad polsk kung, som tagit sin tillflykt till högkulturens centrum i den tidens Europa. Väl på plats antar han titeln Hertig av Lorraine.
Men långt innan dess, var denne man med om saker som förvånande nog orkestrerats av en svensk. Han hade till och med under en tid – hör och häpna - varit bofast i Sverige! Stanisław I Leszczyński, föddes i polska Lwow, 1677. Han regerade i vuxen ålder ett stycke mark såsom vojvod av Poznan. Under det stora nordiska kriget fick han Karl XII:s förtroende. Vi ska komma ihåg att det gick väldigt bra för de svenska vapnen under några år i början av 1700-talet. Den svenske krigarkungen styrde och ställde på ett förskräckande vis. Med vapenmakt gjorde Karl Stanislaw till kung över hela Polen, något som varade under åren 1704-1709. Efter det katastrofala slaget vid Poltava sommaren 1709, fanns det dock inget svenskt stöd kvar och Stanislaw fick fly till andra svenska besittningar. Under tre år kom han och hans familj att vistas i Kristianstad! På Västra Storgatan 39, för den som är särskilt intresserad. Det finns en minnestavla på platsen.
Många år senare fick han en ny chans till Polens tron, denna gång med hjälp av vapenskramlet från sin svärson Ludvig XV, kung av Frankrike, som var gift med Stanislaws dotter. År 1736 var emellertid också det äventyret slut. Han fick dock behålla kungatiteln. Han blev sålunda hertig av Lorraine på livstid genom svärsonens försorg. Här i Nancy framlevde han de sista 30 åren av sitt 89-åriga liv.
Emmanuel Héré de Corny hette den begåvade arkitekten, som på Stanislas initiativ inledde sitt arbete 1752. Tre år tog projektet i anspråk. Hertigen fick dock inte pryda torgets mitt från början, utan föregicks av statyer av andra män, bland annat av svärsonen. Först 1831 kom han på plats. Under det brutala 1900-talet fick torget tidvis fungera som parkeringsplats. Men i början av vårt sekel genomgick det en påkostad renovering och torget och intilliggande delar av staden finns nu på UNESCOS världsarvslista.
1900-talets franska historia smärtar. Också den franska samtiden kan vara tung att begrunda. Tendensen att drömma sig bort till fornstora dagar, l’ancien regime – före den stora revolutionen 1789 – eller till boulevardernas och konstnärernas Paris under 1800-talet är i högsta grad begriplig. Här på Place Stanislas kan vi drömma, och njuta av solen och maten i ett vårligt Frankrike. På behörigt avstånd klarar vi av att tänka både på Kristianstad och på polska krig.