Den som första gången beskådar den nazistiska semesteranläggningen Prora, på kusten mellan Sassnitz och Binz, på Rügen, blir ofta både förskräckt och fascinerad. Den jättelika anläggningen bestående bland annat av en 4,5 km lång sammanhängande byggnad utmed stranden, skulle hysa 20 000 semesterfirare. På en gång! Det var organisationen Kraft durch freude (Styrka genom glädje) under ledning av Robert Ley, som var ansvarig för anläggandet av den monstruösa skapelsen.
De nazistiska planerna realiserades aldrig fullt ut eftersom kriget sög upp alla tillgängliga resurser. Men stora delar färdigställdes istället under DDR-regimen och användes som militärförläggning och vilohem för officerare.
Dagens besökare kan lika fascinerat se hur stora delar av anläggningen nu renoverats till lyxiga semesterlägenheter. En del är dessutom vandrarhem (Jugendherberge Prora) och en del har blivit hotell. Byggandet och renoverandet fortsätter och gradvis blir detta groteska bygge till en fullt fungerande och attraktiv bostadsort. Det senare förutsätter sannolikt en utvecklad förmåga att glömma historien.
Samtidigt finns det gamla museet kvar (KulturKunststatt Prora), där man samlat stort och smått och lite till med anknytning till platsen. På senare år har ytterligare ett stramare dokumentationscentrum tillkommit och längst upp i den norra delen, närmast Mukran, är byggnaderna enbart raserade betongskelett, som sannolikt aldrig kommer att tas i bruk.
De nazistiska planerna realiserades aldrig fullt ut eftersom kriget sög upp alla tillgängliga resurser. Men stora delar färdigställdes istället under DDR-regimen och användes som militärförläggning och vilohem för officerare.
Dagens besökare kan lika fascinerat se hur stora delar av anläggningen nu renoverats till lyxiga semesterlägenheter. En del är dessutom vandrarhem (Jugendherberge Prora) och en del har blivit hotell. Byggandet och renoverandet fortsätter och gradvis blir detta groteska bygge till en fullt fungerande och attraktiv bostadsort. Det senare förutsätter sannolikt en utvecklad förmåga att glömma historien.
Samtidigt finns det gamla museet kvar (KulturKunststatt Prora), där man samlat stort och smått och lite till med anknytning till platsen. På senare år har ytterligare ett stramare dokumentationscentrum tillkommit och längst upp i den norra delen, närmast Mukran, är byggnaderna enbart raserade betongskelett, som sannolikt aldrig kommer att tas i bruk.