Resor kan ha livsavgörande konsekvenser. De kan få oss att se våra liv i ett helt nytt ljus. Kanske gäller det vissa resor mer än andra. Den biträdande kulturchefen på Svenska dagbladet, Anders Q Björkman, berättar i en artikel en sällsam historia om en nyligen timad pilgrimsvandring till Santiago de Compostela (SvD 160904).
Vandringen förorsakar visserligen både blåsor och träningsvärk. Men på insidan av kroppen händer stora ting. Längs den mödosamma vandringen möter han människor från hela världen, samtliga vänliga och hjälpsamma. Under en måltid en kväll vittnar en ung kanadensare om att vandringsupplevelsen har "återgett en tro på mänskligheten". Det är stora ord, och Björkman säger sig kunna förstå honom, och mellan raderna anar man att resan varit betydelsefull också för honom. Så lätt det tycks vara att uppleva en stark känsla av samhörighet människor emellan, som får en transformerande innebörd. En svettig promenad genom ett par nordspanska provinser, och några snabba möten med andra människor på samma väg. Det är tydligen allt som behövs!
Björkman slutar trots denna lyckliga berättelse sin artikel med en dyster framtidsvision. I dagens globaliserade Sverige går det inte att finna den identitetsskapande berättelse som hans spanska pilgrimsvandring skänker honom. Den samhörigheten står inte att finna här.
Vandringen förorsakar visserligen både blåsor och träningsvärk. Men på insidan av kroppen händer stora ting. Längs den mödosamma vandringen möter han människor från hela världen, samtliga vänliga och hjälpsamma. Under en måltid en kväll vittnar en ung kanadensare om att vandringsupplevelsen har "återgett en tro på mänskligheten". Det är stora ord, och Björkman säger sig kunna förstå honom, och mellan raderna anar man att resan varit betydelsefull också för honom. Så lätt det tycks vara att uppleva en stark känsla av samhörighet människor emellan, som får en transformerande innebörd. En svettig promenad genom ett par nordspanska provinser, och några snabba möten med andra människor på samma väg. Det är tydligen allt som behövs!
Björkman slutar trots denna lyckliga berättelse sin artikel med en dyster framtidsvision. I dagens globaliserade Sverige går det inte att finna den identitetsskapande berättelse som hans spanska pilgrimsvandring skänker honom. Den samhörigheten står inte att finna här.