I Rom finner vi några av världsarkitekturens allra vackraste och mest inspirerande trappor. Den som toppar listan är La Cordonata, trappan upp till Kapitolium, Roms historiska och politiska centrum. Trappan – och kullens hela orientering västerut - beställdes av påven Paulus III vid mitten av 1500-talet och uppdraget gick till renässansmästaren Michelangelo.
Kapitolium (Campidoglio på modern italienska) är en av Roms sju ursprungliga kullar, och den mest centrala av dem, både geografiskt och symboliskt. Här uppe låg under antiken flera viktiga byggnader, främst det stora Jupiter-templet som var stadens religiösa tyngdpunkt samt ett tempel helgat åt Jupiters hustru Juno. Det senare finns i väsentliga delar bevarat i...
Kapitolium (Campidoglio på modern italienska) är en av Roms sju ursprungliga kullar, och den mest centrala av dem, både geografiskt och symboliskt. Här uppe låg under antiken flera viktiga byggnader, främst det stora Jupiter-templet som var stadens religiösa tyngdpunkt samt ett tempel helgat åt Jupiters hustru Juno. Det senare finns i väsentliga delar bevarat i...
...medeltidskyrkan Santa Maria Aracoeli (som nås via en äldre och mycket brantare trappa). Förutom helig plats hade kullen ursprungligen funktionen av befästning. Kapitolium var den enda plats i stad en som stod emot gallernas invasion år 387 f. Kr. Kapitoliums gäss varnade vakterna närgallerna försökte sig på en stormning en natt. Efter gallernas härjningar skulle det dröja 800 år innan någon främmande erövrare hotade Rom.
Runt omkring kullen breder den eviga staden ut sig och beroende på från vilket håll vi närmar oss kullen, har vi redan stiftat bekantskap med delar av den. I öster har vi Forum Romanum, den handels- och mötesplats som var det antika Roms mitt, idag ett ruinfält. Söder därom en annan kulle – Palatinen. Här hade kejsarna sina palats. Vårt ord palats är bildat efter namnet på kullen. Hela nordsidan av Kapitolium upptas sedan sekelskiftet 1900 av det gigantiska Viktor Emanuel-monumentet, som faktiskt ger en konkret bild av hur antikens stora tempel och palats kunde se ut när de var hela och nya för två tusen år sedan. Förutom på en viktig punkt: antikens byggnader var bemålade. 1800-talets imitatörer kände inte till detta och gjorde byggnaderna marmorvita. Viktor Emanuel var det enade Italiens första kung på 1870-talet. Monumentet invigdes 1911, till minne av det enade Italiens 50-årsjubileum. I väst och sydväst finner vi det myller av smala gator och gränder som är det medeltida Rom, antikens Campus martius – Marsfältet.
Promenaden uppför trappan är magnifik. Skönhetsupplevelsen gör att den
känslige omgående drabbas av historiens vingslag och känner sig delaktig i en mångtusenårig vandring. Då är det bra att påminna sig att kullen tidigare bestegs enbart från andra sidan. Denna entré är helt och hållet ett 1500-talsverk. Inledningsvis möter vi två egyptiska granitlejon som flankerar oss. Mitt i trappan, till vänster, ser vi en staty av upprorsledaren Cola di Rienzo. Denna hantverkarson fungerade en tid vid mitten av 1300-talet som Roms ledare. Ledarskapet var karismatiskt och som så ofta i sådana fall, kortvarigt. Han byggde sin makt på en folklig och eldig retorik. Wagner skrev en opera om honom, en opera som blev en viktig inspirationskälla för den moderna historiens störste populist: Adolf Hitler.
När vi närmar oss krönet möter oss statyerna av de två halvgudarna Castor och Pollux. I en mytisk forntid räddade dessa båda hjältar staden när de vid ett avgörande ögonblick kastade sig in i en för romarna viktig strid. Så är vi till sist framme, uppe på det torg som ock så utformats av ingen mindre än renässansmästaren Michelangelo. Rakt fram har vi Roms nuvarande rådhus – Palazzo Senatorio. Till höger och vänster har vi det kapitolinska museet, ett av världens mest berömda. Museet är inhyst i Palazzo Nuovo till vänster och Palazzo dei Conservatori till höger. Mitt på torget möter oss kejsar Marcus Aurelius med utsträckt hand. Statyn är en kopia, originalet (ca 150 e Kr) finner vi i den vänstra byggnaden där den åtnjuter mer skydd från väder och luftförorenad vind. Genom en sinnrik design har Michelangelo fått platsen att verka större än den egentligen är. Det mäktiga intrycket skapas i hög grad av det geometriska mönstret i stenläggningen, som får torget att verka upphöjt, sfäriskt.
När vi insupit platsens skönhet en stund, har vi flera alternativ att ta ställning till. Vi kan gå tillbaka nedför trappan och in i den stadsdel som vetter ner mot floden Tibern. Det är Roms gamla judiska kvarter, som har gått om trevliga barer och restauranger. Vi kan ta tillfället i akt och besöka det kapitolinska museet. Den som är minsta intresserad av antikens konst och kultur blir inte besviken. Eller så kan vi lämna kullen österut och stiga ner på själva Forum eller hålla vänster och ta oss ut på Via dei Foro Imperiali, den paradväg som Mussolini lät anlägga på 1930-talet genom området. På vägen kanske vi gör ett besök i Roms gamla fängelsehåla – mamertinska fängelset, som nog är världens äldsta bevarade fängelse.
Runt omkring kullen breder den eviga staden ut sig och beroende på från vilket håll vi närmar oss kullen, har vi redan stiftat bekantskap med delar av den. I öster har vi Forum Romanum, den handels- och mötesplats som var det antika Roms mitt, idag ett ruinfält. Söder därom en annan kulle – Palatinen. Här hade kejsarna sina palats. Vårt ord palats är bildat efter namnet på kullen. Hela nordsidan av Kapitolium upptas sedan sekelskiftet 1900 av det gigantiska Viktor Emanuel-monumentet, som faktiskt ger en konkret bild av hur antikens stora tempel och palats kunde se ut när de var hela och nya för två tusen år sedan. Förutom på en viktig punkt: antikens byggnader var bemålade. 1800-talets imitatörer kände inte till detta och gjorde byggnaderna marmorvita. Viktor Emanuel var det enade Italiens första kung på 1870-talet. Monumentet invigdes 1911, till minne av det enade Italiens 50-årsjubileum. I väst och sydväst finner vi det myller av smala gator och gränder som är det medeltida Rom, antikens Campus martius – Marsfältet.
Promenaden uppför trappan är magnifik. Skönhetsupplevelsen gör att den
känslige omgående drabbas av historiens vingslag och känner sig delaktig i en mångtusenårig vandring. Då är det bra att påminna sig att kullen tidigare bestegs enbart från andra sidan. Denna entré är helt och hållet ett 1500-talsverk. Inledningsvis möter vi två egyptiska granitlejon som flankerar oss. Mitt i trappan, till vänster, ser vi en staty av upprorsledaren Cola di Rienzo. Denna hantverkarson fungerade en tid vid mitten av 1300-talet som Roms ledare. Ledarskapet var karismatiskt och som så ofta i sådana fall, kortvarigt. Han byggde sin makt på en folklig och eldig retorik. Wagner skrev en opera om honom, en opera som blev en viktig inspirationskälla för den moderna historiens störste populist: Adolf Hitler.
När vi närmar oss krönet möter oss statyerna av de två halvgudarna Castor och Pollux. I en mytisk forntid räddade dessa båda hjältar staden när de vid ett avgörande ögonblick kastade sig in i en för romarna viktig strid. Så är vi till sist framme, uppe på det torg som ock så utformats av ingen mindre än renässansmästaren Michelangelo. Rakt fram har vi Roms nuvarande rådhus – Palazzo Senatorio. Till höger och vänster har vi det kapitolinska museet, ett av världens mest berömda. Museet är inhyst i Palazzo Nuovo till vänster och Palazzo dei Conservatori till höger. Mitt på torget möter oss kejsar Marcus Aurelius med utsträckt hand. Statyn är en kopia, originalet (ca 150 e Kr) finner vi i den vänstra byggnaden där den åtnjuter mer skydd från väder och luftförorenad vind. Genom en sinnrik design har Michelangelo fått platsen att verka större än den egentligen är. Det mäktiga intrycket skapas i hög grad av det geometriska mönstret i stenläggningen, som får torget att verka upphöjt, sfäriskt.
När vi insupit platsens skönhet en stund, har vi flera alternativ att ta ställning till. Vi kan gå tillbaka nedför trappan och in i den stadsdel som vetter ner mot floden Tibern. Det är Roms gamla judiska kvarter, som har gått om trevliga barer och restauranger. Vi kan ta tillfället i akt och besöka det kapitolinska museet. Den som är minsta intresserad av antikens konst och kultur blir inte besviken. Eller så kan vi lämna kullen österut och stiga ner på själva Forum eller hålla vänster och ta oss ut på Via dei Foro Imperiali, den paradväg som Mussolini lät anlägga på 1930-talet genom området. På vägen kanske vi gör ett besök i Roms gamla fängelsehåla – mamertinska fängelset, som nog är världens äldsta bevarade fängelse.