”Upplevelsen var…religiös.” Orden kommer lite trevande och beskriver ett besök i Gaudis enastående kyrkobygge i Barcelona - La Sagrada Familia - uttalade av en god vän som dels ville uppmuntra mig inför mitt besök, och samtidigt sökte efter de rätta orden för att beskriva sin egen upplevelse. Tveksamheten inför orden kan förefalla paradoxal - det gäller ju ett kyrkobesök! Men, ska vi komma ihåg, vi är ju svenskar.
Kyrkan La Sagrada Familja var ett initiativ av en katolsk förening med namnet Sällskapet för anhängare av Sankt Josef, bildat under andra halvan av 1800-talet för att propagera för kristen familjesyn och med udden mot samtidens antireligiösa och antiklerikala tendenser. Sällskapet ska som mest ha haft 600 000 medlemmar. Den katolskt engagerade Gaudi övertog den arkitektoniska ledningen av projektet efter något år. Han var 31 år vid tillfället och han presenterade snabbt en betydligt radikalare idé än den som ursprungligen varit aktuell. Kyrkan skulle bli 95 m lång och 60 m bred. Hela 18 torn skulle sträcka sig upp över taken, det högsta - Kristustornet - hela 170 m. Tre portaler skulle välkomna besökarna, i väst, syd och ost.
Mötet med den oavslutade katedralen, framför allt dess inre, är en skönhetsupplevelse av den där arten, som utgör höjdpunkt i livet. Som svårligen överträffas. Så där som i låten: ”My life is brilliant, my life is pure. I saw an angel, of that I´m sure…” och så vidare. Efter det känns det färdigt och klart, litegrann. Sorgligt? Jo, kanske finns sådana känslor med i bilden. Men så var det inte denna gång. Istället upplevde jag mig svävande, lätt till sinnet, och med ett leende på läpparna och tårade ögon.
En Bibel i sten, har kyrkan kallats. Så kan väl de flesta kyrkor beskrivas i någon mån, men möjligen är det lite tydligare här. De stora portalerna inramar Jesu liv: du går in genom födelseportalen och ut genom passionsportalen - vilken skildrar scenerna från påsken och Jesu lidande och död. Kontrasten mellan de två portalerna och deras stil och uttryck är häpnadsväckande. Vi får här en fin illustration av att det inte bara är Gaudi som står bakom konstfullheten i detta kyrkobygge. Efter Gaudis död 1926 har en lång rad högt begåvade arkitekter och konstnärer varit verksamma här.
Utformningen av födelseportalen är Gaudi i hög grad själv ansvarig för, medan det viktigaste namnet bakom passionsportalen är Josep Maria Siburach, som arbetade på dess skulpturala utsmyckning i 20 år (1986-2006). Siburach utgick från en skiss som Gaudi gjorde på 1920-talet men utformningen är ändå i hög grad hans egen. Och så är det med mycket i detta gigantiska projekt.
Det fantastiska med Sagrada familia är dels stilblandningen, från nygotik via jugend (katalan modernista) till modernism. Dels är det Gaudis enorma fantasi och lekfullhet i utformningen. Jag tänker då främst på de många tornen exteriört och sättet att använda fönstren för att skapa ljuseffekter interiört. Kyrkans många torn är ett kreativt grepp av Gaudi. Istället för ett eller möjligen två torn, som traditionella kyrkobyggen ståtar med, blickar vi här upp mot (eller vi kommer att göra det när den är färdigbyggd) hela 18 stycken.
När blicken vandrar uppför portalerna mot tornen med deras märkliga utformning och utsmyckning imponeras man av det massiva berget av sten. Det är dock bara en försmak av de hisnande effekterna i kyrkans inre. Där möter oss Gaudis ”skog” av pelare i olika färg och form, samt ett enastående färg- och ljusspel. Om portalerna är skulpturalt överlastade så är kyrkans inre sparsmakad vad gäller skulptur. Ovanför födelseportalen ser vi Sankt Josef, och över den ännu oavslutade sydportalen möter oss Sankt Göran - Barcelonas skyddshelgon. Hans hållning är sträng och bister där han blickar ner på oss.
Är man predisponerad för religiösa känslor, samt hyfsat insatt i kristen lära och ikonografi så är möjligen besöket i kyrkan en mer genomgripande upplevelse. Men, att döma av hur människor beter sig i kyrkan, träffar upplevelsen många rakt i hjärtat. De visuella effekterna är helt enkelt så starka. Projektets själva ambitionsnivå och omfattning i tid och i konstnärliga och resursmässiga anspråk tar också andan ur en.
Det Gaudi och hans efterföljare har skapat kan helt enkelt liknas vid Europas medeltida katedralbyggen. Projektets skala, tidsåtgången, kreativiteten, resurskraven, det övergripande ändamålet - allt påminner oss om Europas gamla basilikor från medeltiden, renässansen och barocken. Fast nu sker detta i vår tid. Bygget av Sagrada Familia har pågått i 140 år vid det här laget. Vad Antoni Gaudi måste le i sin himmel. Han ägnade över 40 år av sitt liv åt detta bygge.
Antoni Gaudi avled i juni 1926, några dagar efter att ha blivit påkörd av en spårvagn. Han är begravd i kyrkans krypta. Han ville skapa en exceptionell kristen och allmänreligiös upplevelse genom sin kyrka - och så har det också blivit. Det är Spaniens viktigaste turistmål med 4,5 miljoner besöker per år. Bygget beräknas vara färdigt år 2026, exakt hundra år efter Antoni Gaudis död. Det vore väl fint om det blev så? Man ska inte vara för säker dock.
Besök måste bokas i förväg och är det högsäsong så gäller nog att vara ute i god tid. Det behövs förklarande text för att besöket ska bli bra. En guidad visning är ett alternativ men den inspelade text som man kan låta sig guidas av i egna lurar under besöket är också mycket bra.
Missa inte utställningen nere i källaren, där man också får kika in i den aktiva verkstaden med 3D-modeller av detaljer i kyrkans utsmyckning med mera. Har du inte varit i Sagrada Familia förut så väntar dig en fin upplevelse - kanske kommer du att beskriva den som ”religiös”.
Kyrkan La Sagrada Familja var ett initiativ av en katolsk förening med namnet Sällskapet för anhängare av Sankt Josef, bildat under andra halvan av 1800-talet för att propagera för kristen familjesyn och med udden mot samtidens antireligiösa och antiklerikala tendenser. Sällskapet ska som mest ha haft 600 000 medlemmar. Den katolskt engagerade Gaudi övertog den arkitektoniska ledningen av projektet efter något år. Han var 31 år vid tillfället och han presenterade snabbt en betydligt radikalare idé än den som ursprungligen varit aktuell. Kyrkan skulle bli 95 m lång och 60 m bred. Hela 18 torn skulle sträcka sig upp över taken, det högsta - Kristustornet - hela 170 m. Tre portaler skulle välkomna besökarna, i väst, syd och ost.
Mötet med den oavslutade katedralen, framför allt dess inre, är en skönhetsupplevelse av den där arten, som utgör höjdpunkt i livet. Som svårligen överträffas. Så där som i låten: ”My life is brilliant, my life is pure. I saw an angel, of that I´m sure…” och så vidare. Efter det känns det färdigt och klart, litegrann. Sorgligt? Jo, kanske finns sådana känslor med i bilden. Men så var det inte denna gång. Istället upplevde jag mig svävande, lätt till sinnet, och med ett leende på läpparna och tårade ögon.
En Bibel i sten, har kyrkan kallats. Så kan väl de flesta kyrkor beskrivas i någon mån, men möjligen är det lite tydligare här. De stora portalerna inramar Jesu liv: du går in genom födelseportalen och ut genom passionsportalen - vilken skildrar scenerna från påsken och Jesu lidande och död. Kontrasten mellan de två portalerna och deras stil och uttryck är häpnadsväckande. Vi får här en fin illustration av att det inte bara är Gaudi som står bakom konstfullheten i detta kyrkobygge. Efter Gaudis död 1926 har en lång rad högt begåvade arkitekter och konstnärer varit verksamma här.
Utformningen av födelseportalen är Gaudi i hög grad själv ansvarig för, medan det viktigaste namnet bakom passionsportalen är Josep Maria Siburach, som arbetade på dess skulpturala utsmyckning i 20 år (1986-2006). Siburach utgick från en skiss som Gaudi gjorde på 1920-talet men utformningen är ändå i hög grad hans egen. Och så är det med mycket i detta gigantiska projekt.
Det fantastiska med Sagrada familia är dels stilblandningen, från nygotik via jugend (katalan modernista) till modernism. Dels är det Gaudis enorma fantasi och lekfullhet i utformningen. Jag tänker då främst på de många tornen exteriört och sättet att använda fönstren för att skapa ljuseffekter interiört. Kyrkans många torn är ett kreativt grepp av Gaudi. Istället för ett eller möjligen två torn, som traditionella kyrkobyggen ståtar med, blickar vi här upp mot (eller vi kommer att göra det när den är färdigbyggd) hela 18 stycken.
När blicken vandrar uppför portalerna mot tornen med deras märkliga utformning och utsmyckning imponeras man av det massiva berget av sten. Det är dock bara en försmak av de hisnande effekterna i kyrkans inre. Där möter oss Gaudis ”skog” av pelare i olika färg och form, samt ett enastående färg- och ljusspel. Om portalerna är skulpturalt överlastade så är kyrkans inre sparsmakad vad gäller skulptur. Ovanför födelseportalen ser vi Sankt Josef, och över den ännu oavslutade sydportalen möter oss Sankt Göran - Barcelonas skyddshelgon. Hans hållning är sträng och bister där han blickar ner på oss.
Är man predisponerad för religiösa känslor, samt hyfsat insatt i kristen lära och ikonografi så är möjligen besöket i kyrkan en mer genomgripande upplevelse. Men, att döma av hur människor beter sig i kyrkan, träffar upplevelsen många rakt i hjärtat. De visuella effekterna är helt enkelt så starka. Projektets själva ambitionsnivå och omfattning i tid och i konstnärliga och resursmässiga anspråk tar också andan ur en.
Det Gaudi och hans efterföljare har skapat kan helt enkelt liknas vid Europas medeltida katedralbyggen. Projektets skala, tidsåtgången, kreativiteten, resurskraven, det övergripande ändamålet - allt påminner oss om Europas gamla basilikor från medeltiden, renässansen och barocken. Fast nu sker detta i vår tid. Bygget av Sagrada Familia har pågått i 140 år vid det här laget. Vad Antoni Gaudi måste le i sin himmel. Han ägnade över 40 år av sitt liv åt detta bygge.
Antoni Gaudi avled i juni 1926, några dagar efter att ha blivit påkörd av en spårvagn. Han är begravd i kyrkans krypta. Han ville skapa en exceptionell kristen och allmänreligiös upplevelse genom sin kyrka - och så har det också blivit. Det är Spaniens viktigaste turistmål med 4,5 miljoner besöker per år. Bygget beräknas vara färdigt år 2026, exakt hundra år efter Antoni Gaudis död. Det vore väl fint om det blev så? Man ska inte vara för säker dock.
Besök måste bokas i förväg och är det högsäsong så gäller nog att vara ute i god tid. Det behövs förklarande text för att besöket ska bli bra. En guidad visning är ett alternativ men den inspelade text som man kan låta sig guidas av i egna lurar under besöket är också mycket bra.
Missa inte utställningen nere i källaren, där man också får kika in i den aktiva verkstaden med 3D-modeller av detaljer i kyrkans utsmyckning med mera. Har du inte varit i Sagrada Familia förut så väntar dig en fin upplevelse - kanske kommer du att beskriva den som ”religiös”.
