Läs hela reseberättelsen i ett svep om du vill - här!
Vallfartskyrkan i Birnau byggdes av cictercienserklostret i Salem en knapp mil in landet från Bodensjön. Jag kör dit och lär mig då att när Napoleon i något av dåtidens många krig, nådde Sydtyskland 1802, skedde en sekulariseringsvåg där. Klostren stängdes, munkarna och nunnorna fördrevs, kyrkor revs och inredningarna såldes på auktion. Att så många av rokokotidens pärlor finns kvar har vi protesterna från fromma bönder att tacka. Plus renoveringsarbeten de senaste åren. Salem var ett rikt kloster på sin tid, men hela byggnadskomplexet auktionerades ut till en tysk adelsfamilj som tog över i början av 1800-talet.
Jag följer med en guidad visning i slottet. Jag är nyfiken på de klostermiljöer som hade medel att frambringa rokokoprakten här ner i Tyskland. Mest spännande ska det bli att se den spektakulära Kaisersaal – och det glänser i guidens ögon när hon berättar att vi ska hamna där, i slutet på av hennes tur.
Abbotten Stephan I beställde balsalens dekorationer 1708 och Franz Joseph Feuchtmayer utförde hela det rika porträtt- och stuckaturarbetet i salen. Sexton kejsarporträtt i naturlig storlek ska minna om att klostret beskyddas av härskare på högsta ort. Serien börjar med Lothar III som var kejsare när klostret grundades på medeltiden och avslutas med Karl VI som kröntes till kejsare 1711. En fullständigt osannolik riddarsal för att vara i ett kloster men den vittnar om hur ledningen här i 1700-talets Salem siktade på samma prestige och utstrålning som samtidens både kyrkliga och sekulära aristokrati.
Denna prestigefulla balsal var prelaturens huvudattraktion. Slottet i Salem odlar också vin och i Weinladen köper jag en låda sekt, dito torr Riesling och en flaska Apfelbrand. Kör sedan vidare till ännu en plats som jag dagdrömde om där hemma i Malmö.