En återkommande diskussion handlar om hur våra tekniska apparater ställer sig emellan oss själva och den verklighet som finns runt omkring oss, vare sig det är människor eller vackra platser. Mobilen är väl i detta avseende det stora hotet i vår tid. Vi fladdrar med uppmärksamheten och alltför ofta prioriterar vi mobilen istället för dem som vistas i rummet. Men redan på 1850-talet kritiserade den brittiske författaren och konstkritikern John Ruskin bruket av kameror på resor, hur vi missar det verkliga objektet och helt fokuserar på bilden av det. Inget nytt under solen, alltså.
I senaste numret av det brittiska resemagasiet Wanderlust (februari, 2016) kan vi läsa om hur selfien, och i synnerhet selfie-pinnen nu kritiseras allt oftare. Det huvudsakliga exemplet är hämtat från Angkor Wat i Kambodja, som nu i januari förbjöd användningen av selfie-pinnar. Andra platser där detta redan skett är enligt uppgift Colosseum i Rom, Guggenheims i New York, operan i Sydney och vallfärdsplatserna i Mecka.
Huvudargumentet är förmodligen säkerheten - om det är trångt är det lätt att klippa till någon eller något, men sin pinne. Men i artikeln uttalar sig fotografen Paul Harris om att selfie-beteendet över huvud taget skapar distans. Den vanliga kameran gör i alla fall att du måste interagera med någon om du vill ha dig själv med på bilden, menar traditionalisten Harris, som inte tycks reflektera över Ruskins mer grundläggande reservationer.
De vardagliga problem som tekniken skapar för oss, och vår intensiva längtan efter "kontakt", "genuinitet" och "fokus", fortsätter att utmana oss, kan man konstatera.
I senaste numret av det brittiska resemagasiet Wanderlust (februari, 2016) kan vi läsa om hur selfien, och i synnerhet selfie-pinnen nu kritiseras allt oftare. Det huvudsakliga exemplet är hämtat från Angkor Wat i Kambodja, som nu i januari förbjöd användningen av selfie-pinnar. Andra platser där detta redan skett är enligt uppgift Colosseum i Rom, Guggenheims i New York, operan i Sydney och vallfärdsplatserna i Mecka.
Huvudargumentet är förmodligen säkerheten - om det är trångt är det lätt att klippa till någon eller något, men sin pinne. Men i artikeln uttalar sig fotografen Paul Harris om att selfie-beteendet över huvud taget skapar distans. Den vanliga kameran gör i alla fall att du måste interagera med någon om du vill ha dig själv med på bilden, menar traditionalisten Harris, som inte tycks reflektera över Ruskins mer grundläggande reservationer.
De vardagliga problem som tekniken skapar för oss, och vår intensiva längtan efter "kontakt", "genuinitet" och "fokus", fortsätter att utmana oss, kan man konstatera.