En hemester bör ju omfatta en del organiserade utflykter, till exempel ett besök i en slottspark. Landets enda existerande baroni med anor från 1700-talet är godset Adelsnäs på den lilla orten Åtvidaberg, undanstoppad djupt inne i de östgötska skogarna.
Bruksorten Åtvidaberg är faktiskt en riktig kulturhistorisk pärla, med utgångspunkt i dess historia av gruvort, status som mönstersamhälle och som platsen för en framgångssaga inom modern svensk företagshistoria (läs Facit). Under några år var det fotboll som överskuggade det mesta som var känt om denna ort. Men här finns, för den som söker, en rik och gammal historia att upptäcka.
Gruvbrytningen och de metallurgiska processerna var motorn i ortens ekonomi under flera hundra år. I slutet av 1800-talet gick den epoken snabbt mot sitt slut. Gruvorna sinade och den internationella konkurrensen blev allt svårare. In på scenen klev dessa år en ung entreprenör och tillika arvtagare till godset Adelsnäs - Theodor Adelswärd. Redan på 1880-talet kopplade han ett fast grepp om brukets ledning och påbörjade därmed en serie näringslivssatsningar och experiment av mångahanda slag. En känd arvtagare bland dessa satsningar blev den senare företagskometen Facit. Då var Adelswärdarna dock redan bortkopplade. Bland satsningarna finner vi kreatursavel, mejeri, slakteri, bryggeri, skogsbruk och tillverkning av vagnshjul och kontorsmöbler. Av alla dessa verksamheter är det idag skogsbruket som återstår.
Theodor Adelswärd hade energi för mycket. Under många år var han riksdagsman, och även minister i två omgångar, längst som finansminister i Karl Staaffs liberala regering, åren 1911-1914. Ett viktigt led i satsningarna i Åtvidaberg var byggnadsverksamheten. Först lät han anlägga ”Villan” vid kanten av Bysjön, den vackra sjö som dominerar delar av den lilla orten. I den bodde han och den växande familjen (han fick så småningom sex barn med sin hustru Louise Douglas), medan han planerade och byggde sitt nya hem, på andra sidan sjön på platsen för baroniets gamla huvudbyggnad. De äldre byggnaderna revs eller monterades ner och återuppbyggdes på annan plats.
Delar av den gamla herrgårdsbyggnaden blev till huvudsäte för den framväxande trärdgårdsskolan, som leddes av Rudolf Abelin, senare grundare av Norrvikens trädgårdar i Båstad (läs mer om honom här). Till saken hör att denna byggnad nu i egenskap av golfhotell är hjärtat i Åtvidabergs vackert belägna golfbana, i dagarna föremål för expansion och nysatsningar.
Abelin var också inblandad i anläggningen av den nya slottsparken, som andades engelsk stil. Själva slottet invigdes år 1917, efter ritningar av Isak Gustaf Clason. "Slott" var i och för sig en beteckning som inte uppskattades av baronen själv. "Det stora huset", var benämningen som föredrogs. Det ritades i en avskalad nationalistisk stil. I bakgrunden till skapandet av både park och hus fanns en mäktig estetisk rörelse med stor påverkan på tidens konstnärliga och arkitektoniska skapelser - arts and crafts-rörelsen.
Parken är idag en underskön upplevelse av lätt tuktad natur. Promenadstråket tar oss runt en halvö som sticker ut i sjön och bjuder på idel vackra vyer. Godset hyser färre byggnader än den gamla 1800-talversionen. Det är endast orangeriet som drar blickarna till sig av dessa. ”Det stora huset” är ståtligt, men stramt och ganska diskret uppe på sin bergknalle. Vi känner inte dess interiör, men Anna Sparre - dotter i huset - kan ge vissa besked. Hon har i en rad böcker under 1900-talet skildrat Åtvidaberg, Adelsnäs och omgivande nejder. I boken Men sjön är densamma (1970) kan man läsa om hennes uppväxt på det nya Adelsnäs:
Adelsnäs är ett stort hus - för nutida förhållanden alldeles för stort. Men den gången levde det, Trots storleken slogs en vänlig atmosfär emot en redan i den höga hallen. Trappor och korridorer genljöd av glada skratt. Vi visste, att vi alltid kunde bjuda våra vänner till oss, alltid var det några gäster, oftast många. Också senare i tiden visste vi, att vi när som helst kunde komma med barn och vänner. På trappan stod alltid Mamma med öppen famn. (...)
Betjänten Caster bör nämnas, av många skäl. Han tillhörde den perfekta butlertypen. Allt inom sitt område behärskade han suveränt. Snabbt och tyst rörde han sig i trappor och rum. Han talade språk, såg mycket bra ut och sist men inte minst, han skötte min far under hans sista år med en tillgivenhet och kunnighet, som vi inte glömmer. (...)
Huset ansågs oerhört modernt och märkvärdigt och vi fick alltid gå husesyn med gäster. Då lärde vi oss också svara på vissa oundgängliga frågor.
Hur många badrum? 9 st.
Hur hög är hallen? 8 m.
Hur långt är biblioteket? 27 m.
(...)
Åk dit! I Åtvidaberg och det angränsande Adelsnäs slottspark, väntar dig ett underskönt svenskt sommar-landskap med ett rejält stycke underskattad kulturhistoria.
Bruksorten Åtvidaberg är faktiskt en riktig kulturhistorisk pärla, med utgångspunkt i dess historia av gruvort, status som mönstersamhälle och som platsen för en framgångssaga inom modern svensk företagshistoria (läs Facit). Under några år var det fotboll som överskuggade det mesta som var känt om denna ort. Men här finns, för den som söker, en rik och gammal historia att upptäcka.
Gruvbrytningen och de metallurgiska processerna var motorn i ortens ekonomi under flera hundra år. I slutet av 1800-talet gick den epoken snabbt mot sitt slut. Gruvorna sinade och den internationella konkurrensen blev allt svårare. In på scenen klev dessa år en ung entreprenör och tillika arvtagare till godset Adelsnäs - Theodor Adelswärd. Redan på 1880-talet kopplade han ett fast grepp om brukets ledning och påbörjade därmed en serie näringslivssatsningar och experiment av mångahanda slag. En känd arvtagare bland dessa satsningar blev den senare företagskometen Facit. Då var Adelswärdarna dock redan bortkopplade. Bland satsningarna finner vi kreatursavel, mejeri, slakteri, bryggeri, skogsbruk och tillverkning av vagnshjul och kontorsmöbler. Av alla dessa verksamheter är det idag skogsbruket som återstår.
Theodor Adelswärd hade energi för mycket. Under många år var han riksdagsman, och även minister i två omgångar, längst som finansminister i Karl Staaffs liberala regering, åren 1911-1914. Ett viktigt led i satsningarna i Åtvidaberg var byggnadsverksamheten. Först lät han anlägga ”Villan” vid kanten av Bysjön, den vackra sjö som dominerar delar av den lilla orten. I den bodde han och den växande familjen (han fick så småningom sex barn med sin hustru Louise Douglas), medan han planerade och byggde sitt nya hem, på andra sidan sjön på platsen för baroniets gamla huvudbyggnad. De äldre byggnaderna revs eller monterades ner och återuppbyggdes på annan plats.
Delar av den gamla herrgårdsbyggnaden blev till huvudsäte för den framväxande trärdgårdsskolan, som leddes av Rudolf Abelin, senare grundare av Norrvikens trädgårdar i Båstad (läs mer om honom här). Till saken hör att denna byggnad nu i egenskap av golfhotell är hjärtat i Åtvidabergs vackert belägna golfbana, i dagarna föremål för expansion och nysatsningar.
Abelin var också inblandad i anläggningen av den nya slottsparken, som andades engelsk stil. Själva slottet invigdes år 1917, efter ritningar av Isak Gustaf Clason. "Slott" var i och för sig en beteckning som inte uppskattades av baronen själv. "Det stora huset", var benämningen som föredrogs. Det ritades i en avskalad nationalistisk stil. I bakgrunden till skapandet av både park och hus fanns en mäktig estetisk rörelse med stor påverkan på tidens konstnärliga och arkitektoniska skapelser - arts and crafts-rörelsen.
Parken är idag en underskön upplevelse av lätt tuktad natur. Promenadstråket tar oss runt en halvö som sticker ut i sjön och bjuder på idel vackra vyer. Godset hyser färre byggnader än den gamla 1800-talversionen. Det är endast orangeriet som drar blickarna till sig av dessa. ”Det stora huset” är ståtligt, men stramt och ganska diskret uppe på sin bergknalle. Vi känner inte dess interiör, men Anna Sparre - dotter i huset - kan ge vissa besked. Hon har i en rad böcker under 1900-talet skildrat Åtvidaberg, Adelsnäs och omgivande nejder. I boken Men sjön är densamma (1970) kan man läsa om hennes uppväxt på det nya Adelsnäs:
Adelsnäs är ett stort hus - för nutida förhållanden alldeles för stort. Men den gången levde det, Trots storleken slogs en vänlig atmosfär emot en redan i den höga hallen. Trappor och korridorer genljöd av glada skratt. Vi visste, att vi alltid kunde bjuda våra vänner till oss, alltid var det några gäster, oftast många. Också senare i tiden visste vi, att vi när som helst kunde komma med barn och vänner. På trappan stod alltid Mamma med öppen famn. (...)
Betjänten Caster bör nämnas, av många skäl. Han tillhörde den perfekta butlertypen. Allt inom sitt område behärskade han suveränt. Snabbt och tyst rörde han sig i trappor och rum. Han talade språk, såg mycket bra ut och sist men inte minst, han skötte min far under hans sista år med en tillgivenhet och kunnighet, som vi inte glömmer. (...)
Huset ansågs oerhört modernt och märkvärdigt och vi fick alltid gå husesyn med gäster. Då lärde vi oss också svara på vissa oundgängliga frågor.
Hur många badrum? 9 st.
Hur hög är hallen? 8 m.
Hur långt är biblioteket? 27 m.
(...)
Åk dit! I Åtvidaberg och det angränsande Adelsnäs slottspark, väntar dig ett underskönt svenskt sommar-landskap med ett rejält stycke underskattad kulturhistoria.
