Det är många växande storstäder världen över som brottas med att få ordning på trafiken. Vi har ju skrivit om detta flera gånger tidigare, exempelvis beträffande New Delhi - här. Några mer näraliggande exempel på kämpande städer är London, Paris och jo, Stockholm. Vår egen kungliga huvudstad vill många beskriva som...
...en trafikmässig katastrof. Trots närmast desperata försök från de ansvariga att hålla jämna steg med utvecklingen låter sig inte Stockholmstrafiken tyglas. Låt vara att problemen här till större delen härrör från stadens geografiska läge på två sidor av en stor sjö respektive havsvik. Orsakerna till problemen intresserar dock sällan den som lider av dem.
Dagens trafikinfarkter i Stockholm kunde knappast en Birger Jarl förutspå då han för ett antal hundra år sedan grundade sin stad på de där holmarna i vattnet. Större skuld bär väl de planeringsansvariga politiker som tyckte att Stockholms tunnelbana var färdigbyggd ungefär vid 1970-talets mitt (jo, jag vet, lite "kosmetiska" tillägg har gjorts 1985 och 1994). Dryga 40 år senare har man insett att det kanske behöver byggas lite till. Problemet är ju bara att det tar tid, något som besökare i exempelvis Köpenhamn och Berlin kan intyga. Där har tunnelbaneexpansion på sina håll förstört stadsbilden i många herrans år vid det här laget.
Det verkar som om New York står inför likartade utmaningar de kommande åren. Tunnelbaneinje L, som sammanbinder Manhattan med Williamsburg och Brooklyn i öster, ska nu genomgå en renovering, men hela systemet är förfallet och i stort behov av åtgärder. Det senare rapporteras av Erik Bergin i en artikel i Svenska Dagbladet (Uber anklagas för trafikkaos i storstäder, 180102). Situationen tycks tydligt illustrera fenomenet suboptimerade system. Istället för rejäla investeringar i kollektivtrafiken har New York sett en explosionsartad utveckling av taxi-apparnas transporterbjudanden. Det handlar om Uber förstås, men också de lokala tjänsterna Juno och Lyft.
Det beräknas att 103 000 privata hyrbilar erbjuder sina tjänster på stadens gator. Det kan jämföras med de dryga 13 000 gula taxibilar som alla känner till. Myndigheterna räknar med ytterligare 35 000 inom ett år. Ekvationen går helt enkelt inte ihop, gatorna är ju desamma och förekomsten av broar respektive tunnlar till och från Manhattan har inte förändrats på mycket länge.
Trafikstockningar är legio och resor genom Manhattans centrala delar tar allt längre tid. Det finns numera bara ett säkert sätt att beräkna transporttiden - att gå. Dessutom har staden sett en dramatisk tillväxt i trafikolyckor de senaste åren. Förklaringen är den stora mängden oerfarna chaufförer, som dessutom ägnar en stor del av tiden vid ratten med att snegla på mobiler och gps:er. Förare av en "Yellow cab" får samtidigt inte ens lov att prata i telefon med öronsnäcka, skriver Henry Goldman på sajten Bloombergs hemsida (170925).
Nu föreslås avgifter på de privata app-bilarna, för att bekosta satsningar på kollektivtrafiken. Flera andra amerikanska städer har redan infört avgifter - Chicago, Portland och Seattle exempelvis. Och tunnelbanesystemet ska eventuellt få se mer satsningar framöver. New Yorks tunnelbana har varit drabbat av förseningar, incidenter och olyckor i en lång, sorglig rad de senaste åren. I juni 2017 förklarade delstatens guvernör, Andrew Cuomo, New Yorks tunnelbana i ett "state of emergency". Underhållet har varit eftersatt i många år och misskötsel är bara förnamnet i denna historia, som bland andra NY Times granskat det senaste året. Till de mer uppseendeväckande granskningsresultaten hör att det existerande signalsystemet egentligen en kvarleva från 1930-talet.
Lycka till, kan vi väl önska politiker och tjänstemän med ansvar för trafiksituationen i the Big Apple. Det här lär inte vara nån lätt nöt att knäcka.
Ett litet tips i marginalen: Den som inte kan studera New York-trafiken på plats, kan få en glimt av den genom en nyproducerad film från tidningen The New Yorker, som parallellvisar clip från 1930 och 2017. Det är åtta minuter av New York-scenerier från bilfönstret och en fascinerande uppvisning av hur förhållandevis lite som egentligen har förändrats i denna fascinerande stad. Du finner videon här.
Dagens trafikinfarkter i Stockholm kunde knappast en Birger Jarl förutspå då han för ett antal hundra år sedan grundade sin stad på de där holmarna i vattnet. Större skuld bär väl de planeringsansvariga politiker som tyckte att Stockholms tunnelbana var färdigbyggd ungefär vid 1970-talets mitt (jo, jag vet, lite "kosmetiska" tillägg har gjorts 1985 och 1994). Dryga 40 år senare har man insett att det kanske behöver byggas lite till. Problemet är ju bara att det tar tid, något som besökare i exempelvis Köpenhamn och Berlin kan intyga. Där har tunnelbaneexpansion på sina håll förstört stadsbilden i många herrans år vid det här laget.
Det verkar som om New York står inför likartade utmaningar de kommande åren. Tunnelbaneinje L, som sammanbinder Manhattan med Williamsburg och Brooklyn i öster, ska nu genomgå en renovering, men hela systemet är förfallet och i stort behov av åtgärder. Det senare rapporteras av Erik Bergin i en artikel i Svenska Dagbladet (Uber anklagas för trafikkaos i storstäder, 180102). Situationen tycks tydligt illustrera fenomenet suboptimerade system. Istället för rejäla investeringar i kollektivtrafiken har New York sett en explosionsartad utveckling av taxi-apparnas transporterbjudanden. Det handlar om Uber förstås, men också de lokala tjänsterna Juno och Lyft.
Det beräknas att 103 000 privata hyrbilar erbjuder sina tjänster på stadens gator. Det kan jämföras med de dryga 13 000 gula taxibilar som alla känner till. Myndigheterna räknar med ytterligare 35 000 inom ett år. Ekvationen går helt enkelt inte ihop, gatorna är ju desamma och förekomsten av broar respektive tunnlar till och från Manhattan har inte förändrats på mycket länge.
Trafikstockningar är legio och resor genom Manhattans centrala delar tar allt längre tid. Det finns numera bara ett säkert sätt att beräkna transporttiden - att gå. Dessutom har staden sett en dramatisk tillväxt i trafikolyckor de senaste åren. Förklaringen är den stora mängden oerfarna chaufförer, som dessutom ägnar en stor del av tiden vid ratten med att snegla på mobiler och gps:er. Förare av en "Yellow cab" får samtidigt inte ens lov att prata i telefon med öronsnäcka, skriver Henry Goldman på sajten Bloombergs hemsida (170925).
Nu föreslås avgifter på de privata app-bilarna, för att bekosta satsningar på kollektivtrafiken. Flera andra amerikanska städer har redan infört avgifter - Chicago, Portland och Seattle exempelvis. Och tunnelbanesystemet ska eventuellt få se mer satsningar framöver. New Yorks tunnelbana har varit drabbat av förseningar, incidenter och olyckor i en lång, sorglig rad de senaste åren. I juni 2017 förklarade delstatens guvernör, Andrew Cuomo, New Yorks tunnelbana i ett "state of emergency". Underhållet har varit eftersatt i många år och misskötsel är bara förnamnet i denna historia, som bland andra NY Times granskat det senaste året. Till de mer uppseendeväckande granskningsresultaten hör att det existerande signalsystemet egentligen en kvarleva från 1930-talet.
Lycka till, kan vi väl önska politiker och tjänstemän med ansvar för trafiksituationen i the Big Apple. Det här lär inte vara nån lätt nöt att knäcka.
Ett litet tips i marginalen: Den som inte kan studera New York-trafiken på plats, kan få en glimt av den genom en nyproducerad film från tidningen The New Yorker, som parallellvisar clip från 1930 och 2017. Det är åtta minuter av New York-scenerier från bilfönstret och en fascinerande uppvisning av hur förhållandevis lite som egentligen har förändrats i denna fascinerande stad. Du finner videon här.