De senaste åren har vi upprepade gånger kunnat notera hur myndigheterna i länder världen runt har tvingats införa olika typer av begränsningar av turismen. Vid exempelvis Cinque terre - som vi skrivit om här - har man bestämt att det inte går att släppa in hur många besökare som helst i området under en säsong. Vi har sett att en modern företeelse som selfie-pinnen, också drar på sig förbud - läs här.
De senaste dagarna har vi kunnat läsa om...
De senaste dagarna har vi kunnat läsa om...
...nya regleringar vid indiska Taj Mahal. Man sätter nu gränsen till fyrtio tusen indiska besökare om dagen. Besökstalen är vissa dagar så höga att det sliter för mycket på det unika monumentet och mängden människor kan också innebära faror för säkerheten. Nyligen inträffade en incident där det uppstod panik i folkmassan inför stängningsdags, vilket har oroat myndigheterna.
Något orättvist är mängden utländska besökare obegränsad. Dessa betalar som ofta är fallet i Indien mycket mer i inträde, men den egentliga orsaken till skillnaden är rimligen att utlänningarna helt enkelt inte är särskilt många.
Den som besökt indiska turistattraktioner de senaste åren, särskilt under semesterperioden, har kunnat notera hur horder av turister översvämmar orterna. Följden är ett fullt utvecklat trafikkaos, och enorma problem med nedskräpning. Vi har skrivit om detta förr - kolla här.
I det fattiga bergslandet Nepal inför myndigheterna nu begränsningar beträffande bergsbestigning. Det är från om med säsongen 2018 förbjudet för ensamma klättrare att ta sig uppför landets många attraktiva bergstoppar. Åtgärden syftar förstås till att begränsa riskerna som är förknippade med klättringen och få ner antalet dödsfall. Man anar också ett ekonomiskt motiv, eftersom den ensamme klättraren kan komma undan genom att anlita en lokal guide.
Lite mer udda framstår den nya regeln som förbjuder personer med amputationer eller synskador att klättra. Bakgrunden är uppenbarligen att många människor med funktionshinder lockas att utmana sig själva, vilket enligt myndigheterna i Nepal alltså innebär alltför stora säkerhetsrisker. Personer med en ålder som överstiger 75 år förbjuds också att klättra. Enligt uppgift omkom sammanlagt tio klättrare enbart på Mount Everest förra säsongen.
Låt oss sia om framtiden och gissa att fler begränsningar är att vänta, världen över. Vad händer exempelvis på orter som Rom, Paris och London, när den indiska medelklassen får råd att resa dit i samma utsträckning som andra folk. Alternativet till uttryckliga begränsningar är förstås högre priser och nya inträden.
Något orättvist är mängden utländska besökare obegränsad. Dessa betalar som ofta är fallet i Indien mycket mer i inträde, men den egentliga orsaken till skillnaden är rimligen att utlänningarna helt enkelt inte är särskilt många.
Den som besökt indiska turistattraktioner de senaste åren, särskilt under semesterperioden, har kunnat notera hur horder av turister översvämmar orterna. Följden är ett fullt utvecklat trafikkaos, och enorma problem med nedskräpning. Vi har skrivit om detta förr - kolla här.
I det fattiga bergslandet Nepal inför myndigheterna nu begränsningar beträffande bergsbestigning. Det är från om med säsongen 2018 förbjudet för ensamma klättrare att ta sig uppför landets många attraktiva bergstoppar. Åtgärden syftar förstås till att begränsa riskerna som är förknippade med klättringen och få ner antalet dödsfall. Man anar också ett ekonomiskt motiv, eftersom den ensamme klättraren kan komma undan genom att anlita en lokal guide.
Lite mer udda framstår den nya regeln som förbjuder personer med amputationer eller synskador att klättra. Bakgrunden är uppenbarligen att många människor med funktionshinder lockas att utmana sig själva, vilket enligt myndigheterna i Nepal alltså innebär alltför stora säkerhetsrisker. Personer med en ålder som överstiger 75 år förbjuds också att klättra. Enligt uppgift omkom sammanlagt tio klättrare enbart på Mount Everest förra säsongen.
Låt oss sia om framtiden och gissa att fler begränsningar är att vänta, världen över. Vad händer exempelvis på orter som Rom, Paris och London, när den indiska medelklassen får råd att resa dit i samma utsträckning som andra folk. Alternativet till uttryckliga begränsningar är förstås högre priser och nya inträden.