Den lilla orten Vico Equense får bara en kortfattad kommentar i vår guidebok. Härifrån stammar den restauratör som enligt uppgift uppfann "meterpizzan", det vill säga en rektangulär pizza som du köper i valfri längd. Måhända ingen stor innovation och omnämnandet är som sagt ganska kortfattat. Förutom detta är det ett par småorter utanför själva staden som lyfts fram.
Lite oegentligt tycker vi som bott här några dagar nu och trivs väldigt bra. Här finns - tycker vi - många saker att hylla, inte tu tal om det. Här finns exempelvis ett mycket trivsamt hotell, här finns ett flertal trevliga restauranger, ett intensivt folkliv - särskilt på kvällen när det blir svalare. Här finns också utmärkta förbindelser österut och västerut med tåg. Det gör att du snabbt tar dig till sådana höggradiga besöksmål om Sorrento, Capri, Pompeji och Heculaneum. Dessutom är orten rasande vackert belägen uppe på bergssidan och den bjuder på fantastiska vyer över Neapelgulfen och kusten västerut mot Capri.
Det finns inte många internationella turister här, Vi stöter på mindre grupper av amerikaner, men det är inget som stör huvudintrycket. Som är att det är italienare som kommer hit. Vår trevlige hotellvärd förklarar: "våra brittiska och tyska gäster har inte hittat tillbaka till oss ännu, före pandemin var de så många som 70 till 80 procent".
När vi gjort våra planerade utflykter behöver vi vila, och då passar det bra med lite sol och bad. Och nu blir mötet med Italien roligt och spännande. Läsningen av Ferrantes roman Skuggan av en dotter - som utspelar sig på en italiensk badort och har en ensam observerande badstrandsbesökare som huvudperson - pågår i vårt gäng, och genast får boken en helt annan laddning. Vi är också nyfikna observatörer av italienskt strandliv. Dock ser vi inga spår av några camorristi, vilket vi inte heller beklagar förstås.
Däremot ser vi en massa andra saker, både sådant som bekräftar våra tidigare uppfattningar (kallas fördomar) och sådant som är lite nytt. För det första: badstränder är i hög grad privat egendom i Italien och man betalar avgift för att få tillgång till dem. Under våra dagar här hinner priset justeras flera gånger, dels på grund av månadsskifte och dels på grund av helg. Vi betalar slutligen 40 Euro för två personer inklusive parasoll och liggstolar Antico bagno. Det går inte att bada varje dag med andra ord. Det går inte heller att slinka ner i böljan en snabbis och sen gå hem, då blir de futtiga minuterna i vattnet alldeles för dyra.
Det är klart att vi blir en smula häpna, men vi sväljer förtreten och tar plats. Det är ganska flott i bemärkelsen välstädat och det finns gott om personal som ser till oss.Det finns sandstrand och ett flertal bryggor på området. Inte nödvändigt att sanda ner sig alltså. utbudet av ombytesbås, duschar och toaletter är föredömligt.
Det italienska badlivet är således helt annorlunda än vårt här hemma. Italienare drar sig inte för att trängas, tvärtom. De tycks vilja ha mycket stoj och stim omkring sig. Således är här mycket trångt. Drömmen om en tyst och ensligt belägen badsjö, är en nordeuropeisk dröm, möjligen enbart svensk (jo ok, den är även tysk och holländsk). Badgästerna talar högt och ogenerat, livligt gestikulerande. De står ute i vattnet och pratar för fullt, eller så bläddrar de i Corriere della Serra i skuggan, eller så steker de sig i solen, gärna på en guppande surfbräda eller en badring.
De är "on avarage" snygga, gammal som ung. Det finns gott om äldre män och kvinnor med stil. En kulmage går bra om den kombineras med ett par snygga solbrillor och en nonchalant cigarr i ena mungipan. Det är märkligt, detta skulle vara mer eller mindre otänkbart i svensk miljö. Italienarna är självklara, avspända och som det verkar aldrig sura, aggressiva eller blyga (jo, lätt överdrivet jag vet..). Aldrig stöddiga men väl självsäkra och stolta.
De vältränade service-killarna i röd t-shirt och walkie-talkie pilar fram och tillbaka, redo att tillgodose badgästernas minsta nyck: "Rätta till mitt parasoll lite är du snäll." "Har du inte en lite mer skuggig och fläktande plats nånstans?"
Personalen i baren är uppmärksam och artig, maten och drycken är god och billig. En kaffe för en tia, en stor öl för femtio spänn. Det här är civiliserat, trots allt. Vi köper italienarnas koncept, med badinträde och allt om vi kan få alla dessa fördelar på köpet, så mycket är klart.
Lite oegentligt tycker vi som bott här några dagar nu och trivs väldigt bra. Här finns - tycker vi - många saker att hylla, inte tu tal om det. Här finns exempelvis ett mycket trivsamt hotell, här finns ett flertal trevliga restauranger, ett intensivt folkliv - särskilt på kvällen när det blir svalare. Här finns också utmärkta förbindelser österut och västerut med tåg. Det gör att du snabbt tar dig till sådana höggradiga besöksmål om Sorrento, Capri, Pompeji och Heculaneum. Dessutom är orten rasande vackert belägen uppe på bergssidan och den bjuder på fantastiska vyer över Neapelgulfen och kusten västerut mot Capri.
Det finns inte många internationella turister här, Vi stöter på mindre grupper av amerikaner, men det är inget som stör huvudintrycket. Som är att det är italienare som kommer hit. Vår trevlige hotellvärd förklarar: "våra brittiska och tyska gäster har inte hittat tillbaka till oss ännu, före pandemin var de så många som 70 till 80 procent".
När vi gjort våra planerade utflykter behöver vi vila, och då passar det bra med lite sol och bad. Och nu blir mötet med Italien roligt och spännande. Läsningen av Ferrantes roman Skuggan av en dotter - som utspelar sig på en italiensk badort och har en ensam observerande badstrandsbesökare som huvudperson - pågår i vårt gäng, och genast får boken en helt annan laddning. Vi är också nyfikna observatörer av italienskt strandliv. Dock ser vi inga spår av några camorristi, vilket vi inte heller beklagar förstås.
Däremot ser vi en massa andra saker, både sådant som bekräftar våra tidigare uppfattningar (kallas fördomar) och sådant som är lite nytt. För det första: badstränder är i hög grad privat egendom i Italien och man betalar avgift för att få tillgång till dem. Under våra dagar här hinner priset justeras flera gånger, dels på grund av månadsskifte och dels på grund av helg. Vi betalar slutligen 40 Euro för två personer inklusive parasoll och liggstolar Antico bagno. Det går inte att bada varje dag med andra ord. Det går inte heller att slinka ner i böljan en snabbis och sen gå hem, då blir de futtiga minuterna i vattnet alldeles för dyra.
Det är klart att vi blir en smula häpna, men vi sväljer förtreten och tar plats. Det är ganska flott i bemärkelsen välstädat och det finns gott om personal som ser till oss.Det finns sandstrand och ett flertal bryggor på området. Inte nödvändigt att sanda ner sig alltså. utbudet av ombytesbås, duschar och toaletter är föredömligt.
Det italienska badlivet är således helt annorlunda än vårt här hemma. Italienare drar sig inte för att trängas, tvärtom. De tycks vilja ha mycket stoj och stim omkring sig. Således är här mycket trångt. Drömmen om en tyst och ensligt belägen badsjö, är en nordeuropeisk dröm, möjligen enbart svensk (jo ok, den är även tysk och holländsk). Badgästerna talar högt och ogenerat, livligt gestikulerande. De står ute i vattnet och pratar för fullt, eller så bläddrar de i Corriere della Serra i skuggan, eller så steker de sig i solen, gärna på en guppande surfbräda eller en badring.
De är "on avarage" snygga, gammal som ung. Det finns gott om äldre män och kvinnor med stil. En kulmage går bra om den kombineras med ett par snygga solbrillor och en nonchalant cigarr i ena mungipan. Det är märkligt, detta skulle vara mer eller mindre otänkbart i svensk miljö. Italienarna är självklara, avspända och som det verkar aldrig sura, aggressiva eller blyga (jo, lätt överdrivet jag vet..). Aldrig stöddiga men väl självsäkra och stolta.
De vältränade service-killarna i röd t-shirt och walkie-talkie pilar fram och tillbaka, redo att tillgodose badgästernas minsta nyck: "Rätta till mitt parasoll lite är du snäll." "Har du inte en lite mer skuggig och fläktande plats nånstans?"
Personalen i baren är uppmärksam och artig, maten och drycken är god och billig. En kaffe för en tia, en stor öl för femtio spänn. Det här är civiliserat, trots allt. Vi köper italienarnas koncept, med badinträde och allt om vi kan få alla dessa fördelar på köpet, så mycket är klart.