Marseille är en kontrastrik stad som under ett antal år arbetat hårt med att förändra sin image. Länge kämpade staden med fattigdom, arbetslöshet, kriminalitet, utanförskap och segregering. Invandringsvågorna till Marseille har varit många och omfattande. Delar av staden har förfallit och trafiksituationen var länge allt annat än människovänlig.
Men sedan ett antal år har det nu vänt ordentligt i Marseille, med ett pågående stadsförnyelseprojekt som är ett av de största i Europa. Det inkluderar framför allt stora satsningar på kulturen, med en höjdpunkt sommaren 2013 – kulturhuvudstadsåret – då flera nya kulturinstitutioner drog igång. Det innebär också en kraftigt förbättrad trafiksituation med genomfartsleder som lagts i tunnlar och därmed gett centrala delar av staden ett helt nytt ansikte.
Detta kan vi beskåda i hela området kring den gamla hamnen (Vieux port) vilken är Marseilles hjärta. I nordväst har vi för det första den mest anslående kultursatsningen MuCem – Musée des Civilisation de l’Europe et de la Méditerranée. Det här är Frankrikes första statliga museum utanför Paris. Prisbelönade arkitekten Rudy Ricciotti, född i Algeriet, har skapat denna ”kloss” i betong, efter de senaste vetenskapliga rönen. Det gör att det gått att forma fasaden genombruten som ett spetstyg. Det är det bergiga landskapet runt Marseilles samt det närliggande Fort St Jean som har inspirerat. Det är en ”mineralkub omgiven av vatten” enligt beskrivningarna. Här finns 15000 kvadratmeter utställningsarea, inkl ytor för barn, auditorium, bokhandel och restaurang med panorama-terass.
Alldeles intill ligger Villa Mediterrané med sin halsbrytande arkitektur. Det är en kombinerad konferens- och utställningslokal i regional regi, som tyvärr hållit stängt en hel del under senare år. Skriverier i fransk press antyder ekonomiska problem, vilket i och för sig inte förvånar. Nu stundar dock en nyöppning med en fast utställning om den berömda Cosquer-grottan, där fascinerande förhistoriska målningar upptäcktes 1985. Man får dock hoppas att Stefano Boeris magnifika byggnad kommer att leva vidare som det aktiva kulturcenter det var tänkt som, och inte bara blir en sorts lillebror till Mucem i kvarteret intill.
Hamnen i sig utgör idag ett magnifikt promenadstråk för stadens invånare och besökare. Den hyser en stor mängd fritidsbåtar. De större fartygen lägger numera till i den moderna delen av hamnen längre norrut. Hamnen är en plats med anor. Längst inne i VP finns en minnesplatta över de greker som grundade Marseilles på 600-talet f Kr. Deras namn på staden var Massilia.
Längs både nord- och sydsidan av Vieux Port ligger ett stort antal restauranger och barer, med uteservering på trevliga verandor. Här döljs sannolikt ett antal turistfällor, men detta är ett relativt begrepp – i Marseille tror jag risken för besvikelser är mindre än i exempelvis Paris. Coronans härjningar får ju dock undersökas, inför kommande besök.
På nordsidan är det värt att göra lite arkitektoniska och topografiska studier. Här har vi exempelvis redan nämnda Fort St Jean, ett 1600-talsfort som uppförts på platsen för ett medeltida fort, grundat av hospitalieriddarna (Johanniter - en korsriddarorden) på 1200-talet. Syfte var att sätta ett rejält lås för hamnen (St Nicholas på andra sidan byggdes samtidigt) och på en gång ge franska staten en ordentlig stödjepunkt i det opålitliga Marseille. I modern tid omgjort till museum, nu sammanbundet med nya MuCem medelst en smäcker gångbro
Längre in i hamnen finner vi Hotel de Ville, Marseilles rådhus är från 1600-talet. Den uppmärksamme ser att detta är nästan det enda äldre hus som står kvar i området. Kvarteren sprängdes systematiskt av nazisterna och Vichy-regimen i januari 1943. I ”Räden i Marseille” evakuerades 30 000 människor, 4000 skickades till koncentrationsläger i Östeuropa. 1500 hus jämnades med marken. Numera ökända foton (kända sen 1980-talet) visar hur den franska polischefen - René Bousquet – övervakar aktionen från rådhuset, tillsammans med SS-officeren Bernhard Griese m fl SS-män och franska tjänstemän. Det är en händelse som visar på det samarbete som fanns mellan nazisterna och Vichy-regimen. En skamfläck i den franska historien, utan tvekan.
Place Villeneuve-Bargemon är ett vackert, sluttande torg som sträcker sig norrut från kajen och rådhuset. Platsen är Marseilles historiska hjärta, med ett par gamla bevarade hus. I fonden ser man L’Hotel-Dieu – ett sjukhus från 1500-talet - som nu byggts om till femstjärnigt lyxhotell. Här låg också Pavillon M, den tillfälligt uppförda paviljongen som var informationscenter under kulturhuvudstadsåret. Ni som var där minns!
Ovanför nordsidan av hamnen, uppe på kullarna ligger Le Panier, de äldsta kvarteren i staden som också är stadens gamla invandrar- och arbetarkvarter: ett myller av smala gränder och med ett hjärta kring Vielle Charité. Ett utmärkt mål för fortsatt promenerande i denna härliga stad.
Den som istället för att beundra arkitekturen vill ta en shoppingrunda, gör bäst i att vända söderut, mot de gator som utgår från hamnens sydsida. Börja med Rue Breteuil och vik sedan av in på Rue Grignan eller någon i närheten, så blir du säkert inte besviken. Här finns också gott om trevliga och eleganta krogar.
Detta kan vi beskåda i hela området kring den gamla hamnen (Vieux port) vilken är Marseilles hjärta. I nordväst har vi för det första den mest anslående kultursatsningen MuCem – Musée des Civilisation de l’Europe et de la Méditerranée. Det här är Frankrikes första statliga museum utanför Paris. Prisbelönade arkitekten Rudy Ricciotti, född i Algeriet, har skapat denna ”kloss” i betong, efter de senaste vetenskapliga rönen. Det gör att det gått att forma fasaden genombruten som ett spetstyg. Det är det bergiga landskapet runt Marseilles samt det närliggande Fort St Jean som har inspirerat. Det är en ”mineralkub omgiven av vatten” enligt beskrivningarna. Här finns 15000 kvadratmeter utställningsarea, inkl ytor för barn, auditorium, bokhandel och restaurang med panorama-terass.
Alldeles intill ligger Villa Mediterrané med sin halsbrytande arkitektur. Det är en kombinerad konferens- och utställningslokal i regional regi, som tyvärr hållit stängt en hel del under senare år. Skriverier i fransk press antyder ekonomiska problem, vilket i och för sig inte förvånar. Nu stundar dock en nyöppning med en fast utställning om den berömda Cosquer-grottan, där fascinerande förhistoriska målningar upptäcktes 1985. Man får dock hoppas att Stefano Boeris magnifika byggnad kommer att leva vidare som det aktiva kulturcenter det var tänkt som, och inte bara blir en sorts lillebror till Mucem i kvarteret intill.
Hamnen i sig utgör idag ett magnifikt promenadstråk för stadens invånare och besökare. Den hyser en stor mängd fritidsbåtar. De större fartygen lägger numera till i den moderna delen av hamnen längre norrut. Hamnen är en plats med anor. Längst inne i VP finns en minnesplatta över de greker som grundade Marseilles på 600-talet f Kr. Deras namn på staden var Massilia.
Längs både nord- och sydsidan av Vieux Port ligger ett stort antal restauranger och barer, med uteservering på trevliga verandor. Här döljs sannolikt ett antal turistfällor, men detta är ett relativt begrepp – i Marseille tror jag risken för besvikelser är mindre än i exempelvis Paris. Coronans härjningar får ju dock undersökas, inför kommande besök.
På nordsidan är det värt att göra lite arkitektoniska och topografiska studier. Här har vi exempelvis redan nämnda Fort St Jean, ett 1600-talsfort som uppförts på platsen för ett medeltida fort, grundat av hospitalieriddarna (Johanniter - en korsriddarorden) på 1200-talet. Syfte var att sätta ett rejält lås för hamnen (St Nicholas på andra sidan byggdes samtidigt) och på en gång ge franska staten en ordentlig stödjepunkt i det opålitliga Marseille. I modern tid omgjort till museum, nu sammanbundet med nya MuCem medelst en smäcker gångbro
Längre in i hamnen finner vi Hotel de Ville, Marseilles rådhus är från 1600-talet. Den uppmärksamme ser att detta är nästan det enda äldre hus som står kvar i området. Kvarteren sprängdes systematiskt av nazisterna och Vichy-regimen i januari 1943. I ”Räden i Marseille” evakuerades 30 000 människor, 4000 skickades till koncentrationsläger i Östeuropa. 1500 hus jämnades med marken. Numera ökända foton (kända sen 1980-talet) visar hur den franska polischefen - René Bousquet – övervakar aktionen från rådhuset, tillsammans med SS-officeren Bernhard Griese m fl SS-män och franska tjänstemän. Det är en händelse som visar på det samarbete som fanns mellan nazisterna och Vichy-regimen. En skamfläck i den franska historien, utan tvekan.
Place Villeneuve-Bargemon är ett vackert, sluttande torg som sträcker sig norrut från kajen och rådhuset. Platsen är Marseilles historiska hjärta, med ett par gamla bevarade hus. I fonden ser man L’Hotel-Dieu – ett sjukhus från 1500-talet - som nu byggts om till femstjärnigt lyxhotell. Här låg också Pavillon M, den tillfälligt uppförda paviljongen som var informationscenter under kulturhuvudstadsåret. Ni som var där minns!
Ovanför nordsidan av hamnen, uppe på kullarna ligger Le Panier, de äldsta kvarteren i staden som också är stadens gamla invandrar- och arbetarkvarter: ett myller av smala gränder och med ett hjärta kring Vielle Charité. Ett utmärkt mål för fortsatt promenerande i denna härliga stad.
Den som istället för att beundra arkitekturen vill ta en shoppingrunda, gör bäst i att vända söderut, mot de gator som utgår från hamnens sydsida. Börja med Rue Breteuil och vik sedan av in på Rue Grignan eller någon i närheten, så blir du säkert inte besviken. Här finns också gott om trevliga och eleganta krogar.
RSS-flöde