Här får vi nu ta del av det sista kapitlet ur Tyke Tykessons underbara resa i Asien. När detta publiceras är han redan på väg hem. Den sista texten behandlar spåren av spansk kultur på Luzon, den filippinska huvudön. Tack för fina texter, Tyke!
Det kanske är välkänt för alla att Filippinerna är uppkallat efter den spanske kungen Filip II. Det var under hans regeringstid från 1556 till 1598 som spanjorerna kom till norra Luzon. Spanien har satt tydliga avtryck i Filippinerna och det finns fog för att påstå att landet har lika mycket gemensamt med en del länder i Sydamerika som med sina sydostasiatiska grannar. Mest påtagligt är att 80 % av befolkningen är katoliker, att flertalet har efternamn med spansk grund och att de spanska låneorden är många, såväl i det nationella språket tagalog, som i cebuano — ett av de största av landets över 180 språk och dialekter.
Stadsbilden i landets städer uppvisar emellertid inte särskilt mycket influenser eller spår från kolonialtiden. Ett undantag är Vigan, en stad belägen nära västkusten i den norra delen av Luzon, drygt 30 mil norr om Manila. Det var en viktig handelsplats i regionen redan innan spanjorerna kom dit. Staden anses ändå ha grundats på slutet av 1500-talet av Juan de Salcedo, en ung spansk conquistador. Vigan betraktas som den mest välbevarade staden från den spanska kolonialtiden i Asien.
Det är en relativt liten stad, med endast några tiotusental invånare, byggd efter en strikt rätvinklig rutnätsplan. Gatunätet, husens vitputsade fasader, den låga skalan, och de långsträckta, liggande byggnadsvolymerna ger en karaktär som har likheter med välbevarade stadskärnor i Sydamerika, exempelvis Cochabamba i Bolivia. Vid plazan ligger kyrkan, stadshuset och ärkebiskopspalatset. I arkitekturen blandas lokala traditioner och byggnadsskick med influenser från Europa, Kina och Mexico. Sammantaget har Vigan en unik arkitektur som gör staden väl värd ett besök.
Vigan utpekades som världsarv av Unesco 1999. De inhemska turisterna är ganska många men staden verkar än så länge inte ha lyckats attrahera särskilt mycket västerländsk turism — förmodligen mest beroende på dess relativt avlägsna geografiska position. Kanske ska man snarare säga att Vigan har förskonats. En del byggnader har rustats upp till mer eller mindre lyxiga hotell, men en stor mängd av de äldre husen befinner sig i olika grader av förfall. Det ger en känsla av äkthet, men är naturligtvis samtidigt en potential för omvandling och ekonomisk utveckling.
Ett par mil norr om Vigan i den lilla orten Paoay finner man ett magnifikt byggnadsverk från den spanska tiden. Kyrkan San Agustin uppfördes i slutet av 1600-talet. Västfasaden har har en påtaglig horisontalitet med vaga spår av spansk barock. De upp till fyra meter tjocka ytterväggarna stöds av extremt kraftfulla strävpelare för att skydda mot jordbävningar — stilen har kallats jordbävningsbarock och är i det närmaste endemisk för Filippinerna. Flera gånger har jordbävningar skakat och skadat kyrkan. Men den står kvar. Interiören är överraskande prosaisk och den täcks av ett enkelt plåttak över takstolar av trä.
Spanjorerna lämnade över Filippinerna till USA 1898 som ett resultat av det spansk-amerikanska kriget. Efter att amerikanerna övertagit styret minskade givetvis det spanska inflytandet. Sedan dess har konstitutionen, rättsväsendet och utbildningssystemet utformats med förebilder i USA. Engelska är officiellt språk och talas flytande av en stor del av befolkningen. De som vill verka lite finare än andra använder gärna engelska i sina dagliga samtal — åtminstone när andra lyssnar. Förkärleken för snabbmatskedjor och skönhetstävlingar, boxning och basketboll kanske också har hämtats från USA. Eller så är de bara allmänt mänskliga företeelser.
Det kanske är välkänt för alla att Filippinerna är uppkallat efter den spanske kungen Filip II. Det var under hans regeringstid från 1556 till 1598 som spanjorerna kom till norra Luzon. Spanien har satt tydliga avtryck i Filippinerna och det finns fog för att påstå att landet har lika mycket gemensamt med en del länder i Sydamerika som med sina sydostasiatiska grannar. Mest påtagligt är att 80 % av befolkningen är katoliker, att flertalet har efternamn med spansk grund och att de spanska låneorden är många, såväl i det nationella språket tagalog, som i cebuano — ett av de största av landets över 180 språk och dialekter.
Stadsbilden i landets städer uppvisar emellertid inte särskilt mycket influenser eller spår från kolonialtiden. Ett undantag är Vigan, en stad belägen nära västkusten i den norra delen av Luzon, drygt 30 mil norr om Manila. Det var en viktig handelsplats i regionen redan innan spanjorerna kom dit. Staden anses ändå ha grundats på slutet av 1500-talet av Juan de Salcedo, en ung spansk conquistador. Vigan betraktas som den mest välbevarade staden från den spanska kolonialtiden i Asien.
Det är en relativt liten stad, med endast några tiotusental invånare, byggd efter en strikt rätvinklig rutnätsplan. Gatunätet, husens vitputsade fasader, den låga skalan, och de långsträckta, liggande byggnadsvolymerna ger en karaktär som har likheter med välbevarade stadskärnor i Sydamerika, exempelvis Cochabamba i Bolivia. Vid plazan ligger kyrkan, stadshuset och ärkebiskopspalatset. I arkitekturen blandas lokala traditioner och byggnadsskick med influenser från Europa, Kina och Mexico. Sammantaget har Vigan en unik arkitektur som gör staden väl värd ett besök.
Vigan utpekades som världsarv av Unesco 1999. De inhemska turisterna är ganska många men staden verkar än så länge inte ha lyckats attrahera särskilt mycket västerländsk turism — förmodligen mest beroende på dess relativt avlägsna geografiska position. Kanske ska man snarare säga att Vigan har förskonats. En del byggnader har rustats upp till mer eller mindre lyxiga hotell, men en stor mängd av de äldre husen befinner sig i olika grader av förfall. Det ger en känsla av äkthet, men är naturligtvis samtidigt en potential för omvandling och ekonomisk utveckling.
Ett par mil norr om Vigan i den lilla orten Paoay finner man ett magnifikt byggnadsverk från den spanska tiden. Kyrkan San Agustin uppfördes i slutet av 1600-talet. Västfasaden har har en påtaglig horisontalitet med vaga spår av spansk barock. De upp till fyra meter tjocka ytterväggarna stöds av extremt kraftfulla strävpelare för att skydda mot jordbävningar — stilen har kallats jordbävningsbarock och är i det närmaste endemisk för Filippinerna. Flera gånger har jordbävningar skakat och skadat kyrkan. Men den står kvar. Interiören är överraskande prosaisk och den täcks av ett enkelt plåttak över takstolar av trä.
Spanjorerna lämnade över Filippinerna till USA 1898 som ett resultat av det spansk-amerikanska kriget. Efter att amerikanerna övertagit styret minskade givetvis det spanska inflytandet. Sedan dess har konstitutionen, rättsväsendet och utbildningssystemet utformats med förebilder i USA. Engelska är officiellt språk och talas flytande av en stor del av befolkningen. De som vill verka lite finare än andra använder gärna engelska i sina dagliga samtal — åtminstone när andra lyssnar. Förkärleken för snabbmatskedjor och skönhetstävlingar, boxning och basketboll kanske också har hämtats från USA. Eller så är de bara allmänt mänskliga företeelser.
