Ämnet kulturarv är populärt dessa dagar. Det är bra att fler får upp ögonen för ämnet, inget snack om den saken. Alla tycks dock inte lika engagerade. I en krönika i SvD 7 december, skriver Eilsabet Andersson under rubriken Världsarv inte lika roligt på hemmaplan. Andersson är en skribent som håller noga uppsikt på de styrande i vår huvudstad, som inte alltid ägnar ämnet kulturarv något djupare intresse eller större respekt, kan man tycka.
Det gäller Skogskyrkogården i Enskede, ett världsarv på Unescos lista, centralt beläget i allas vår huvudstad. Ett kulturarv måste värnas och vårdas. Unesco uppställer strikta regler, vilket uppenbarligen irriterar makthavare i Stockholm. Det är förvisso inte första gången. Projekteringen av nya vägar runt Drottningholm (också på världsarvlistan) har också erbjudit "problem" för vissa. För att undersöka omgivningarna kring Skogskyrkogården med syftet att ha ett bra underlag för kommande beslut som kan beröra området, upphandlades en utredning för 200 000 kronor. Den utredningen har nu stoppats av ansvariga i Stockholms stad, skriver Andersson.
Det exploateringstryck som gäller i Stockholm, tillsammans med en svagt intresse för känsliga kulturarv bland ansvariga politiker - uppvisat i en rad frågor - bådar inte gott för framtiden. Vi som vill att Stockholm ska fortsätta att vara den kulturella skattkammare som staden alltid har varit, måste kanske engagera oss lite mer? Ett brev till stadsledningskontoret i Stockholms stad kanske kan vara lämpligt?
Det gäller Skogskyrkogården i Enskede, ett världsarv på Unescos lista, centralt beläget i allas vår huvudstad. Ett kulturarv måste värnas och vårdas. Unesco uppställer strikta regler, vilket uppenbarligen irriterar makthavare i Stockholm. Det är förvisso inte första gången. Projekteringen av nya vägar runt Drottningholm (också på världsarvlistan) har också erbjudit "problem" för vissa. För att undersöka omgivningarna kring Skogskyrkogården med syftet att ha ett bra underlag för kommande beslut som kan beröra området, upphandlades en utredning för 200 000 kronor. Den utredningen har nu stoppats av ansvariga i Stockholms stad, skriver Andersson.
Det exploateringstryck som gäller i Stockholm, tillsammans med en svagt intresse för känsliga kulturarv bland ansvariga politiker - uppvisat i en rad frågor - bådar inte gott för framtiden. Vi som vill att Stockholm ska fortsätta att vara den kulturella skattkammare som staden alltid har varit, måste kanske engagera oss lite mer? Ett brev till stadsledningskontoret i Stockholms stad kanske kan vara lämpligt?