Vilken roll spelar kyrkorna i våra dagars stadsrum? Kyrkor är på ett sätt givna referenspunkter för oss, topografiskt, kulturhistoriskt, arkitektoniskt. Kyrkorna är obligatoriska i varje turistguide och varenda svettig turist ska in i varenda kyrka! Varför, kan man i en del fall undra. En undran som både kan gälla en föga intressant kyrka, men också en föga intresserad turist...
Nå, ska vi ta det från andra hållet så är det ett faktum att kyrkor utgör oaser av konst och stillhet i en ofta brusande stadsmiljö. Det är ju högst mänskligt att söka upp en sådan miljö. Förutom den rent andliga aspekten förstås: en liten stund av andakt och meditation hör väl till de mänskliga grundbehoven.
I Köpenhamns sydliga stadsdel Christianshavn ligger en av stadens största och mest magnifika kyrkor – Vor Frelsers kirke. Kyrkan betraktas oftast på avstånd, då den äger ett mycket speciellt torn med en yttre trappa, himmelstigen, som strävar upp mot dess topp. Tornet sticker upp dryga 90 meter ovan mark och utgör ett välkänt blickfång i den köpenhamnska siluetten. Här lockar alltså ytterligare en aspekt den kringirrande köpenhamnsbesökaren: ett torn som kan bestigas! Själva kyrkan är inte lika känd som tornet, och få turister tar sig dit. Det gäller för övrigt stadsdelen Christianshavn över huvud taget, vilket får anses som ett svårt misstag. Här finns nämligen en stadsbild och en arkitektur som bara återfinns på ett par ställen till i Dronningens by, som har brunnit ordentligt i ett par omgångar. Christianshavn har klarat sig från dessa bränder.
Christianshavn grundades i början av 1600-talet av den dynamiske monarken Christian IV, som också initierade bygget av Köpenhamns börshus och Rosenborgs slott i Kongens have med mera. Det var inledningsvis tänkt att bli en helt egen stad intill Köpenhamn. Som sådan hade man stadsrättigheter i flera decennier på 1600-talet, men till sist insåg man att det var lika bra att slå ihop de båda stadsbildningarna.
Anledningen till grundandet var både försvarsteknisk och ekonomisk. Förebilden var de holländska kanalstäderna (Holland var den ekonomiska stormakten vid den här tiden) och den nya stadsdelen skulle följaktligen kallas ”Lilla Amsterdam”. Kyrkan är en praktfull barockkyrka från 1696, en tid då man inte byggde kyrkor alls i Danmark. Det stora flertalet kyrkor i landet är från medeltiden och de räckte tämligen bra för den befolkning som fanns. Under Köpenhamns expansion vid renässansen på 1500- och 1600-talet byggdes en del, men från 1660-talet till 1860-talet byggdes ytterst få kyrkor i Danmark.
Detta bygge är alltså ett unikum. Kyrkan var avsedd som stadskyrka för att sörja för den nyanlagda stadsdelens behov. Arkitekt var den holländske Lambert van Haven, som lyckades med konststycket att dö 1695, året före kyrkans invigning. Byggtiden för kyrkan var 14 år. Arbetet komplicerades av behovet av ordentligt grundarbete, platsen hade ju tidigare varit havsbotten.
Kyrkan har för Danmarks vidkommande imponerande dimensioner. Det är 36 meter till taket inne i kyrkan, som rymmer gott och väl över ett tusen personer. Det sägs att det är ungefär fyra gånger så stort som det faktiska behovet vid den tiden. Man såg uppenbarligen hoppfullt på framtiden på 1690-talet. Eller så var man ute efter att visa upp något. Vi befinner oss mitt i absolutismens tidevarv med enväldiga kungar som hade behov att manifestera makt och rikedom. Byggherren - Christian V – var den första danska kungen som föddes in i enväldet. Till hans egenheter hör förtjusningen över ordensväsendet. Elefantorden var hans favorit, och följaktligen finner vi två praktfulla elefanter på varsin sida av porten, alldeles under kyrkoorgeln.
Tornet uppfördes något senare än kyrkan i övrigt - i början av 1700-talet - och är som sagt över 90 meter. Det bestigs av den äventyrlige först längs en inre trappa och avslutningsvis längs en yttre. 400 trappsteg ska det vara hela vägen upp, vilket känns i benen dagen efter en eventuell uppstigning, kan vi upplysa om. Kristusfiguren i tornets topp är hela tre meter hög och globen är 2,5 meter i diameter, en klassisk synvilla alltså, alltihop ser mycket mindre ut nerifrån.
Ett par anmärkningar för den som vill ge sig upp: det är trångt, särskilt i den övre delen, och särskilt om man ska möta personer som är på väg ner. Detta händer för det mesta, och det hände på 1880-talet när den franske författaren Jules Verne och dennes bror besteg tornet. På det smala stället mötte fransmännen en tysk familj, anförd av en parant kvinna som åtföljdes av sin familj: elva barn och en make. Efter en rejäl palaver avgick fransmännen med segern, och tyskarna backade snällt tillbaka neråt. Vad som fällde avgörandet framgår inte av historien, men det figurerar ett ”sjösjukt” barn på den franska sidan som man antar hade viss inverkan på utgången av detta fransk-tyska krig.
När man kommer upp och ut kan man således gripas av svindel. Men det finns ett bastant räcke ett hålla sig i och man måste ju inte ta de sista stegen upp till toppen om man inte vill. Därifrån är dock utsikten magnifik! I öster hamnen och hamninloppet; i söder ön Amager med sina nybyggen och flygplatsen Kastrup; i väster skådar man i fjärran ut över västsjällands landsbygd; i norr har vi huvuddelen av staden, med Christiansborg, stadsbiblioteket, Rådhuset, Runde torn med flera blickfång nedanför oss.
I Köpenhamns sydliga stadsdel Christianshavn ligger en av stadens största och mest magnifika kyrkor – Vor Frelsers kirke. Kyrkan betraktas oftast på avstånd, då den äger ett mycket speciellt torn med en yttre trappa, himmelstigen, som strävar upp mot dess topp. Tornet sticker upp dryga 90 meter ovan mark och utgör ett välkänt blickfång i den köpenhamnska siluetten. Här lockar alltså ytterligare en aspekt den kringirrande köpenhamnsbesökaren: ett torn som kan bestigas! Själva kyrkan är inte lika känd som tornet, och få turister tar sig dit. Det gäller för övrigt stadsdelen Christianshavn över huvud taget, vilket får anses som ett svårt misstag. Här finns nämligen en stadsbild och en arkitektur som bara återfinns på ett par ställen till i Dronningens by, som har brunnit ordentligt i ett par omgångar. Christianshavn har klarat sig från dessa bränder.
Christianshavn grundades i början av 1600-talet av den dynamiske monarken Christian IV, som också initierade bygget av Köpenhamns börshus och Rosenborgs slott i Kongens have med mera. Det var inledningsvis tänkt att bli en helt egen stad intill Köpenhamn. Som sådan hade man stadsrättigheter i flera decennier på 1600-talet, men till sist insåg man att det var lika bra att slå ihop de båda stadsbildningarna.
Anledningen till grundandet var både försvarsteknisk och ekonomisk. Förebilden var de holländska kanalstäderna (Holland var den ekonomiska stormakten vid den här tiden) och den nya stadsdelen skulle följaktligen kallas ”Lilla Amsterdam”. Kyrkan är en praktfull barockkyrka från 1696, en tid då man inte byggde kyrkor alls i Danmark. Det stora flertalet kyrkor i landet är från medeltiden och de räckte tämligen bra för den befolkning som fanns. Under Köpenhamns expansion vid renässansen på 1500- och 1600-talet byggdes en del, men från 1660-talet till 1860-talet byggdes ytterst få kyrkor i Danmark.
Detta bygge är alltså ett unikum. Kyrkan var avsedd som stadskyrka för att sörja för den nyanlagda stadsdelens behov. Arkitekt var den holländske Lambert van Haven, som lyckades med konststycket att dö 1695, året före kyrkans invigning. Byggtiden för kyrkan var 14 år. Arbetet komplicerades av behovet av ordentligt grundarbete, platsen hade ju tidigare varit havsbotten.
Kyrkan har för Danmarks vidkommande imponerande dimensioner. Det är 36 meter till taket inne i kyrkan, som rymmer gott och väl över ett tusen personer. Det sägs att det är ungefär fyra gånger så stort som det faktiska behovet vid den tiden. Man såg uppenbarligen hoppfullt på framtiden på 1690-talet. Eller så var man ute efter att visa upp något. Vi befinner oss mitt i absolutismens tidevarv med enväldiga kungar som hade behov att manifestera makt och rikedom. Byggherren - Christian V – var den första danska kungen som föddes in i enväldet. Till hans egenheter hör förtjusningen över ordensväsendet. Elefantorden var hans favorit, och följaktligen finner vi två praktfulla elefanter på varsin sida av porten, alldeles under kyrkoorgeln.
Tornet uppfördes något senare än kyrkan i övrigt - i början av 1700-talet - och är som sagt över 90 meter. Det bestigs av den äventyrlige först längs en inre trappa och avslutningsvis längs en yttre. 400 trappsteg ska det vara hela vägen upp, vilket känns i benen dagen efter en eventuell uppstigning, kan vi upplysa om. Kristusfiguren i tornets topp är hela tre meter hög och globen är 2,5 meter i diameter, en klassisk synvilla alltså, alltihop ser mycket mindre ut nerifrån.
Ett par anmärkningar för den som vill ge sig upp: det är trångt, särskilt i den övre delen, och särskilt om man ska möta personer som är på väg ner. Detta händer för det mesta, och det hände på 1880-talet när den franske författaren Jules Verne och dennes bror besteg tornet. På det smala stället mötte fransmännen en tysk familj, anförd av en parant kvinna som åtföljdes av sin familj: elva barn och en make. Efter en rejäl palaver avgick fransmännen med segern, och tyskarna backade snällt tillbaka neråt. Vad som fällde avgörandet framgår inte av historien, men det figurerar ett ”sjösjukt” barn på den franska sidan som man antar hade viss inverkan på utgången av detta fransk-tyska krig.
När man kommer upp och ut kan man således gripas av svindel. Men det finns ett bastant räcke ett hålla sig i och man måste ju inte ta de sista stegen upp till toppen om man inte vill. Därifrån är dock utsikten magnifik! I öster hamnen och hamninloppet; i söder ön Amager med sina nybyggen och flygplatsen Kastrup; i väster skådar man i fjärran ut över västsjällands landsbygd; i norr har vi huvuddelen av staden, med Christiansborg, stadsbiblioteket, Rådhuset, Runde torn med flera blickfång nedanför oss.