Här återkommer Johan Emanuelson med ännu en text från sin västeuropeiska resa. Denna gång handlar det om ett smärre arkitektoniskt underverk - Mont St Michel. Johan har skrivit tidigare på Tertulia travels. Läs fler av hans texter från förra sommaren exempelvs här - Dalarna - söder om dalahästar och fåbodar - eller här - Vattenriket i Dalsland.
När vi kör mellan fälten kan vi nästan inbilla oss att vi är på Österlen. Men så dyker det upp i soldiset och höjer sig mäktigt i fjärran - Mont Saint-Michel. Det beskrivs oftast som ett slottsliknande komplex med kloster och klosterkyrka på ett berg mitt ute i Atlantens vatten. Populärkulturellt skulle en mer målande beskrivning vara en korsning mellan ett Disneyslott och en borg i Sagan om Ringen - placerat på en ökenplanet i Star Wars. Åtminstone när det är ebb.
Tidvattnet är extremt här i allmänhet och i denna flacka bukt på gränsen mellan Normandie och Bretagne i synnerhet. Har man tid bör det vara en häftig upplevelse att hänga kvar och se när det skiftar - för det lär gå häpnadsväckande fort. Vi var här ett par timmar vid ebb och då kan man göra långa promenader ut över sjöbottnens ökenlandskap. Med guide om man inte vill överraskas av floden.
Man kan ta en gratis buss från parkeringen och de tre kilometrarna ut till klippön. Men vi promenerar hellre för att uppleva hur märklig och magisk denna plats måste ha tett sig för en pilgrimsvandrare för många hundra år sedan. Och gör så än idag.
Som allt i denna del av Frankrike har Mont Saint-Michel varit i en brytpunkt mellan galler, romare, vikingar och franker. Mont Saint-Michel finns avbildat på Bayeuxtapeten (se mer i artikeln om Bayeux här på Tertulia Travels) när Englands siste saxiske kung Harald Godwinsson räddar normandiska riddare ur kvicksanden vid Mont Saint-Michel. Han dog samma år av en pil i ögat i samband med slaget vid Hastings 1066. Även det avbildat i Bayeuxtapeten!
Nåväl, Mont Saint-Michel står nu där som en obegriplig skulpterad klippa i ett lika obegripligt platt landskap. Väl framme vid porten börjar en vindlande vandring i gränder, gångar och trappor för att nå kloster och kyrka på toppen. Och dit måste man. Spelet mellan det mörka inre och de vida rummen och platserna mot vidderna utanför kan dagens arkitekter bara drömma om att få eller kunna skapa.
Man får stålsätta sig mot att detta är en turistmagnet. Och belöningen får man, när man når Terrasse de l’ouest. Där utkräver dessutom klostret stillhet.
Ett tips kan vara att besöka Mont Saint-Michel sist på eftermiddagen/kvällen, när de vanliga turisterna börjar bege sig vidare.
Det finns väldigt mycket mer att berätta om Mont Saint-Michels historia - Wikipedias engelska artikel om platsen är en bra början.
När vi kör mellan fälten kan vi nästan inbilla oss att vi är på Österlen. Men så dyker det upp i soldiset och höjer sig mäktigt i fjärran - Mont Saint-Michel. Det beskrivs oftast som ett slottsliknande komplex med kloster och klosterkyrka på ett berg mitt ute i Atlantens vatten. Populärkulturellt skulle en mer målande beskrivning vara en korsning mellan ett Disneyslott och en borg i Sagan om Ringen - placerat på en ökenplanet i Star Wars. Åtminstone när det är ebb.
Tidvattnet är extremt här i allmänhet och i denna flacka bukt på gränsen mellan Normandie och Bretagne i synnerhet. Har man tid bör det vara en häftig upplevelse att hänga kvar och se när det skiftar - för det lär gå häpnadsväckande fort. Vi var här ett par timmar vid ebb och då kan man göra långa promenader ut över sjöbottnens ökenlandskap. Med guide om man inte vill överraskas av floden.
Man kan ta en gratis buss från parkeringen och de tre kilometrarna ut till klippön. Men vi promenerar hellre för att uppleva hur märklig och magisk denna plats måste ha tett sig för en pilgrimsvandrare för många hundra år sedan. Och gör så än idag.
Som allt i denna del av Frankrike har Mont Saint-Michel varit i en brytpunkt mellan galler, romare, vikingar och franker. Mont Saint-Michel finns avbildat på Bayeuxtapeten (se mer i artikeln om Bayeux här på Tertulia Travels) när Englands siste saxiske kung Harald Godwinsson räddar normandiska riddare ur kvicksanden vid Mont Saint-Michel. Han dog samma år av en pil i ögat i samband med slaget vid Hastings 1066. Även det avbildat i Bayeuxtapeten!
Nåväl, Mont Saint-Michel står nu där som en obegriplig skulpterad klippa i ett lika obegripligt platt landskap. Väl framme vid porten börjar en vindlande vandring i gränder, gångar och trappor för att nå kloster och kyrka på toppen. Och dit måste man. Spelet mellan det mörka inre och de vida rummen och platserna mot vidderna utanför kan dagens arkitekter bara drömma om att få eller kunna skapa.
Man får stålsätta sig mot att detta är en turistmagnet. Och belöningen får man, när man når Terrasse de l’ouest. Där utkräver dessutom klostret stillhet.
Ett tips kan vara att besöka Mont Saint-Michel sist på eftermiddagen/kvällen, när de vanliga turisterna börjar bege sig vidare.
Det finns väldigt mycket mer att berätta om Mont Saint-Michels historia - Wikipedias engelska artikel om platsen är en bra början.
