Att Rom med sin välkända topografi (de sju kullarna etc) uppvisar en stor mängd trappor i stadsbilden bör ju inte överraska någon. Vi har redan beskrivit den kanske vackraste av dem, kolla här! Men det finns många, och här kommer en presentation av ytterligare en. I centrala Rom finner vi den imponerande Aracoeli-trappan, en medeltida skapelse från 1348. Trappan leder upp från gatunivån till toppen av Roms mest kända kulle: Kapitolium. Namnet kommer av namnet på medeltidskyrkan på toppen av kullen - Santa Maria in Ara Coeli (Sankta Maria av himmelsaltaret).
En märkvärdighet är att Aracoeli-trappan är belägen alldeles intill den tidigare omskrivna La Cordonata. Trappan hjälper oss alltså att bestiga Roms mest kända kulle - Kapitolium, eller Campidoglio som den heter på italienska. Står vi nedanför kullen i väster har vi alltså båda trapporna framför oss och kan välja vilken av dem vi ska ta, när vi ska bestiga kullen.
För de flesta är valet enkelt. Den högra - La Cordonata - är mycket flackare och dessutom försedd med ståtliga skulpturer på ömse sidor. En uppstigning där går lugnt och värdigt till. Aracoeli-trappan till vänster är väldigt brant, vilket gör det en smula obehagligt att ta sig upp för den. I fonden har vi bara en extremt brutal tegelvägg. Dessutom är det ansträngande att ta sig an en så brant trappa. De som söker lite vardagsmotion har således också ett enkelt val. Och, tar du dig upp på knä så är du garanterad en storvinst i det nationella italienska Lotto - sägs det.
Konstrasterna mellan de båda trapporna avslöjar deras åldersskillnad och de konstnärliga ambitioner som ligger bakom. Trappan till vänster är av medeltida datum och egentligen befriad från alla estetiska ambitioner. La Cordonata är, som redan beskrivits, en del av Michelangelos magnifika omgörning av Kapitolium, alltså ett av renässansens stora mästerverk i Rom.
Nå, vi antar väl utmaningen och klättrar upp på den läskiga Aracoeli-trappan. Det blir 124 trappsteg innan vi når toppen. Nyp dig själv i armen nu, du kliver på marmorblock som lades på plats 1348, men materialet hämtades från ruiner från den romerska antiken. Vi vandrar således med de antika romarna, såväl som med miljoner medeltida och senare tiders pilgrimer som besökt kyrkans vid trappans topp.
Trappan fungerade länge som en sorts talartribun i centrala Rom under senmedeltiden, inte minst av populisten Cola di Rienzo, som spelade en viktig roll i de politiska förvecklingarna i staden vid denna tid. Anledningen till att den uppfördes ska enligt en historia ha varit att man överlevt digerdöden - den kallades därför länge ”pesttrappan” - och enligt en annan historia var den del av förberedelserna för jubelåret 1350, samma år som Birgitta anlände till Rom.
Kyrkan där uppe, som gett namn åt trappan, är inte den första på platsen. Den vi ser nu är en 1200-talskyrka, men redan på 600-talet uppfördes en kyrka här. Uppfördes och uppfördes förresten…det kan ifrågasättas hur mycket nybyggnad det rörde sig om då. Ursprunligen har nämligen platsen dominerats av två antika byggnader, dels ett tempel ägnat Juno Moneta och dels en byggnad som fungerade som utkikspunkt för Roms augurer. Augurerna var präster som tolkade gudarnas tecken bland annat genom fåglars flykt. Platsen här var ett auguraculum, det vill säga en plats där prästerna utförde denna heliga handling.
När vi kikar in i kyrkan bör vi särskilt notera de 22 kolonnerna och golvets marmorblock. På sedvanligt sätt för medeltida byggare tog man helt enkelt vad som fanns tillhands, särskilt om detta var vackert utformat, som i detta fall. Santa Maria in Aracoeli har hög status bland Roms invånare, vilket ibland kan iakttas i samband med bröllop. Det är sen urminnes tider den romerska överklassens kyrka och många gamla familjer har minnesmärken av olika slag i kyrkan. Kyrkan är särskilt berömd för sin Jesus-figur, Santo Bambino, som har kraft att göra underverk. Originalfiguren stals 1994 och har aldrig återfunnits, men är nu ersatt med en kopia. Det rikt utsmyckade taket tillkom genom en gåva av Roms senat, för att fira segern i slaget vid Lepanto 1571.
En märkvärdighet är att Aracoeli-trappan är belägen alldeles intill den tidigare omskrivna La Cordonata. Trappan hjälper oss alltså att bestiga Roms mest kända kulle - Kapitolium, eller Campidoglio som den heter på italienska. Står vi nedanför kullen i väster har vi alltså båda trapporna framför oss och kan välja vilken av dem vi ska ta, när vi ska bestiga kullen.
För de flesta är valet enkelt. Den högra - La Cordonata - är mycket flackare och dessutom försedd med ståtliga skulpturer på ömse sidor. En uppstigning där går lugnt och värdigt till. Aracoeli-trappan till vänster är väldigt brant, vilket gör det en smula obehagligt att ta sig upp för den. I fonden har vi bara en extremt brutal tegelvägg. Dessutom är det ansträngande att ta sig an en så brant trappa. De som söker lite vardagsmotion har således också ett enkelt val. Och, tar du dig upp på knä så är du garanterad en storvinst i det nationella italienska Lotto - sägs det.
Konstrasterna mellan de båda trapporna avslöjar deras åldersskillnad och de konstnärliga ambitioner som ligger bakom. Trappan till vänster är av medeltida datum och egentligen befriad från alla estetiska ambitioner. La Cordonata är, som redan beskrivits, en del av Michelangelos magnifika omgörning av Kapitolium, alltså ett av renässansens stora mästerverk i Rom.
Nå, vi antar väl utmaningen och klättrar upp på den läskiga Aracoeli-trappan. Det blir 124 trappsteg innan vi når toppen. Nyp dig själv i armen nu, du kliver på marmorblock som lades på plats 1348, men materialet hämtades från ruiner från den romerska antiken. Vi vandrar således med de antika romarna, såväl som med miljoner medeltida och senare tiders pilgrimer som besökt kyrkans vid trappans topp.
Trappan fungerade länge som en sorts talartribun i centrala Rom under senmedeltiden, inte minst av populisten Cola di Rienzo, som spelade en viktig roll i de politiska förvecklingarna i staden vid denna tid. Anledningen till att den uppfördes ska enligt en historia ha varit att man överlevt digerdöden - den kallades därför länge ”pesttrappan” - och enligt en annan historia var den del av förberedelserna för jubelåret 1350, samma år som Birgitta anlände till Rom.
Kyrkan där uppe, som gett namn åt trappan, är inte den första på platsen. Den vi ser nu är en 1200-talskyrka, men redan på 600-talet uppfördes en kyrka här. Uppfördes och uppfördes förresten…det kan ifrågasättas hur mycket nybyggnad det rörde sig om då. Ursprunligen har nämligen platsen dominerats av två antika byggnader, dels ett tempel ägnat Juno Moneta och dels en byggnad som fungerade som utkikspunkt för Roms augurer. Augurerna var präster som tolkade gudarnas tecken bland annat genom fåglars flykt. Platsen här var ett auguraculum, det vill säga en plats där prästerna utförde denna heliga handling.
När vi kikar in i kyrkan bör vi särskilt notera de 22 kolonnerna och golvets marmorblock. På sedvanligt sätt för medeltida byggare tog man helt enkelt vad som fanns tillhands, särskilt om detta var vackert utformat, som i detta fall. Santa Maria in Aracoeli har hög status bland Roms invånare, vilket ibland kan iakttas i samband med bröllop. Det är sen urminnes tider den romerska överklassens kyrka och många gamla familjer har minnesmärken av olika slag i kyrkan. Kyrkan är särskilt berömd för sin Jesus-figur, Santo Bambino, som har kraft att göra underverk. Originalfiguren stals 1994 och har aldrig återfunnits, men är nu ersatt med en kopia. Det rikt utsmyckade taket tillkom genom en gåva av Roms senat, för att fira segern i slaget vid Lepanto 1571.
RSS-flöde