De största och viktigaste förekomsten av dessa tidigmoderna kontorshus (vi pratar 1920-1940-tal) finner vi i Kontorhausviertel. Vi kan tänka oss området söder om Mönkebergstrasse och norr om Speicherstadt, på ett ungefär.
Med tanke på att Hamburg är en i flera omgångar grundligt förstörd stad, får vi vara mycket tacksamma för detta kluster av välbevarad historisk arkitektur. Bara för att påminna oss: stadens centrala delar förstördes första gången ordentligt år 1842, genom en katastrofal brand. Nästa stora destruktionsprojekt var medvetet. Staden drabbades under några dagar i juli 1943 av ett av de största bombanfallen under andra världskriget. Brittiska och amerikanska bombplan la staden i aska, förutom att de dödade sisådär 40 000 människor. (för en gnistrande skarp skildring av detta rekommenderas Peter Englunds essä När man kämpar mot vidunder (1991)).
Det mesta i den centrala delen av Hamburg berördes och staden känns – liksom flertalet tyska storstäder – trasig. Modernistisk stadsplanering, trist arkitektur och tysk vurm för biltrafik, har sedan gjort sitt för att försvåra situationen ytterligare i stora delar av Hamburg. Men i Kontorhausviertel känns det lite annorlunda, ja lite mer helt får man säga.
Här finns ett flertal kontorsbyggnader i samma stil, men det mest kända är det båtformade Chilehaus (invigt 1924), en våghalsig och spektakulär byggnad. Byggnadens östparti har fått formen av en skeppsstäv. Blickar vi upp längs det tio våningar höga huset, mot taket, ser vi en vackert svängd ”reling”. Från andra vinklar är huset mer kompakt och tungt. Det gick åt 4,8 miljoner tegelstenar för bygget, så väl som 2 800 identiska fönster.
När du står med Chilehaus spetsiga del framför dig har du områdets största byggnad till höger om dig – Sprinkelhof (byggt i tre etapper, 1927-1943). Många besökare överväldigas av dimensionerna och den programmatiska enkelheten. Det svenska begreppet 20-talsklassisicm gör sig påmint. Det mörkbruna teglet fulländar stramheten och tyngden i byggnadskropparna. Tyskarna talar om backsteinexpressionismus (backstein = tegel). Husen är inte helt utan utsmyckning. Särskilt Sprinkenhof har en mängd terracotta-baserade småskulpturer som utgör en lekfull kontrast till det övergripande allvaret.
I arkitekturhandböckerna kan vi läsa om mannen bakom dessa hus: Fritz Höger (1869-1947), en lokalt aktiv arkitekt som i och med detta verk krönte sin karriär. Chilehaus beställdes av handelsmagnaten Henry Sloman, som blivit rik på importen av salpeter från Chile. I kvarteren omkring finns ytterligare hus i samma stil, men utan Högers våghalsiga och kraftfulla stil. Däremot finns ett fint Höger-hus på Grosse Bleichen i Neustadt.
Det ska tilläggas att dessa hus faktiskt ingår i det område som fick världsarvstatus av Unesco 2015. Husen har en arkitekturhistorisk avgörande ställning. De bröt kraftfullt mot traditionen och hjälpte till att etablera Hamburg som verklig storstad. Skalan var ett tydligt uttryck för stadens växande rikedom och betydelse. Funktionellt sätt var husen på ett helt nytt sätt avsedda för små företag som ville ha representativa och estetiskt tilltalande omgivningar för sin verksamhet. De var helt enkelt bland de första husen i världen som enbart vände sig till småskalig, ekonomisk verksamhet: handelsfirmor, advokatbyråer, förläggare m m.
Gatorna runt omkring är ibland märkligt stillsamma och du kan få leta lite efter ett ställe där du kan slå dig ner och samla tankarna. Kolla dock om det passar att sitta ner på Körri Speisekontor i Sprinkelhofs bottenplan – ett mycket gediget ställe.