Nu är vi tillbaka på 1860-talet eller så, och Turin når kanske någon sorts kulminationspunkt dessa decennier av politisk turbulens tillika ekonomisk utveckling. Staden får också mycket av sin mondäna prägel dessa år. En del av denna charm utgörs av stadens många och trevliga kaféer. Som uppmärksamma läsare vet, är detta ett kärt ämne för Tertulia travels - läs exempelvis Längtan till ett klassiskt kafé, eller Finns det kaféer i New York? Ett riktigt bra kafé är värt en egen resa, och i Turin finns det många.
Vi har exempelvis lilla läckra Caffè Mulassano, vars inredning och utbud förför den mest förhärdade. Eller så har vi Caffè Fiorio, där själve Cavour (han bildade en whist-klubb där!) brukade hålla till. Vi går vid vårt besök i staden istället till Baratti & Milano, med fönster ut mot Galleria Subalpina. Detta är en dröm av gnistrande kristallkronor och brun vägpanel. Precis som ett riktigt kafé ska vara utrustat så finns hela utbudet av godsaker från pastarätter och utmärkta viner, till kaffe och bakverk av yppersta kvalitet. Strama kypare i uniform tillfredsställer varje tänkbart behov. Det är inte billigt, men stället är också något utöver det vanliga.
Europa vinner, kan vi lugnt konstatera, återigen. Det blir aldrig så bra som här.