Den mest berömda och mest besökta av Roms många vackra trappor är onekligen Spanska trappan. Den leder upp från det långsmala torget Piazza di Spagna, österut upp mot kyrkan Trinita dei Monti som är belägen uppe på Monte Pincios södra del. Trappan illustrerar än en gång för oss hur kuperat Rom är, och att här finns långt fler kullar än de klassiska sju. Torget och trappan är belägna i det historiska Roms norra del, i det område som brukar kallas il Tridente, av de tre gator som strålar ut från Piazza del Popolo och formar en treudd. Dessa kvarter har en lång historia som turistmagnet, bland annat för att det här är nära till den norra porten, där resenärerna från andra delar av Europa oftast gjorde sin entré. Inte minst nordiska besökare under 1800-talet stannade här i kvarteren. Håll utkik efter minnestavlor på husfasaderna, här finns mycket att upptäcka!
Spanska trappan har nästan blivit själva sinnebilden för Rom. Den kommer högt upp på stadens topp tio-lista. För några år sedan fick myndigheterna nog av de enorma folksamlingar som uppstod här, i och nedanför trappan. Horder av ungdomar samlades för att inta medhavd panini eller annan snabbmat, eller bara för att hänga, som det heter på nysvenska. Det blev för trångt och skräpigt helt enkelt. Följaktligen är det numera förbjudet att sitta och/eller inta mat och dryck i trappan – en rimlig nyordning i massturismens tidevarv.
Om vi för ett ögonblick ägnar oss åt den arkitektur och de övriga attraktioner som finns här, så konstaterar vi snabbt att listan är lång. Först och främst har vi själva trappan, med sina avsatser, balustrader och svängda passager. Den färdigställdes av 1720-talet av den italienske arkitekten Francesco di Sanctis. Trappan är på sätt och vis en slutpunkt i de enastående arkitektoniska och konstnärliga satsningar som skedde under barocken, med stark uppmuntran från påvar som Urban VIII (Maffeo Barberini) och Alexander VII (Fabio Chigi).
Uppstigningen uppför trappan kan vara en ganska svettig affär sommartid. Vattenförsäljarna där uppe vet att ta betalt, se upp! Vi undrar förstås varför trappan är ”spansk”. Anknytningen till Spanien kommer av det faktum att spanska ambassaden hade sina lokaler här vid torget under 1600-talet. Vid trappans krön möter vi den lilla kyrkan Trinita dei Monti med rötter i 1400-talet. Man kan undra om den inte är vackrast som fond, när man står därnere och tittar upp? Väl däruppe rycks vår uppmärksamhet lätt bort från kyrkan av den hänförande utsikten. Men vill vi trots allt besöka den så påminns vi snabbt om att minsta kyrka i Rom kan hysa en skatt. Här kan vi bland annat beskåda verk av Daniele da Volterra, en elev till Michelangelo.
Däruppe på den lilla piazzan kan vi också vältra oss i lite lyx. Här ligger det berömda Hotell Hassler, med flotta rum och en omtalad takrestaurang som lämpar sig väl för romantiska middagar. Om vi tittar ner på torget från trappan så har vi i dess förlängning Roms förnämsta shoppinggata – Via Condotti. Det varumärke av rang som inte funnit lokaler här eller på angränsande gator får skämmas.
Är man inte intresserad av att titta på eller handla lyxartiklar så bjuds här annan lyx. På Via Condotti nr 86 finner vi klassiska Café Greco från 1700-talet. Ett besök är nästan obligatoriskt om man frågar undertecknad, som är kaféfantast. Som vanligt är det billigt att dricka ”al banco” – vid disken. Väljer man att sitta ner och bli serverad av någon av de många frackklädda kyparna så får man betala ordentligt för sig. Men, priserna har den fördelen att här oftast är ledigt. Medan man sitter där och filosoferar och kollar in de andra tjusiga besökarna, så kan man också minnas att här har många berömdheter passerat: Casanova, Goethe, Strindberg, Wagner, Byron, Grieg, HC Andersen och många fler. I filmatiseringen av Henry James roman Ett porträtt av en dam” finns en lång scen som skildrar ett möte här och man får en fin känsla av hur det kan ha gått till i dessa miljöer i slutet av 1800-talet.
För den som föredrar thé finns en klassisk thésalong i närheten. Gå tillbaka till torget och sikta på huset till vänster om trappan. Där finner vi Babbington’s tearooms, en skapelse av två engelska systrar i slutet av 1800-talet. Väl så snyggt som Café Greco och lyxigt glest befolkat och med hederlig engelsk atmosfär. Här kan den trötte njuta en rejäl kopp thé, eller varför inte lite scones med ”clotted cream” också. Läs mer om detta ställe här!
Vill man vara ännu mer brittisk plockar man kanske fram sin bok med samlade dikter från den engelska romantiken. Så kan man just till théet läsa högt för varandra, ett stycke av den unge poeten Percy Shelley, som var här och som sedan drunknade på en segeltur utanför Pisa 1822, 29 år gammal. Eller, varför inte en strof ur Ode to a grecian urn av John Keats. Diktaren hänförs här av en vacker bild som smyckar en antik urna. Vi känner igen oss – i Rom är det lätt att bli hänförd! Som här i diktens sista strof:
O Attic shape! Fair attitude! with brede
Of marble men and maidens overwrought,
With forest branches and the trodden weed;
Thou, silent form, dost tease us out of thought
As doth eternity: Cold Pastoral!
When old age shall this generation waste,
Thou shalt remain, in midst of other woe
Than ours, a friend to man, to whom thou say'st,
"Beauty is truth, truth beauty,—that is all
Ye know on earth, and all ye need to know."
Varför all denna poesi vid spanska trappan? Jo, för på motsvarande plats som Babbington’s, på andra sidan trappan, finner vi en liten pärla i form av ett museum. Här bodde under en tid i början av 1800-talet poeten John Keats, författare till denna dikt om den grekiska urnan, som var undertecknads första omskakande gymnasiala möte med tanken på det oförgängliga i konsten.
Keats dog här, och hans hem har bevarats för eftervärlden, även om det inte innehåller särskilt mycket i original. Keats var som alla bildade människor vid den tiden klassicist och kunde inte avstå från Rom. Det viktigaste skälet till att han kom hit var emellertid att han led av lungsot och trodde möjligen att den gick att kurera här. Tyvärr gick inte detta så bra, och han dog 1821 endast 25 år gammal. En fin skildring av hans unga liv och hans kärlek till grannflickan Fanny Brawne är Jane Campions film Bright Star (2009).
Mitt emellan spanska trappan och Via Condotti har vi ett annat givet fokus – den förtjusande Fontana della Barcaccio – en liten båtformad fontän ritad av den store Bernini, eller möjligen hans pappa, vid 1620-talet. Det är en given samlingspunkt och man får sällan plats att slå sig ner vid fontänen. Kom en tidig morgon, då kan du få tillfälle att njuta här för dig själv ett ögonblick.
Medan vi begrundar de unga engelska poeternas tragiska levnadsöden, vänder vi ryggen till trappan och rör oss söderut. Vi lämnar strax Piazza di Spagna för det lite mindre Piazza Mignanelli. På vägen dit, till vänster kan vi återigen trösta oss med lite lyx. Här ligger en välsorterad butik – Pier Caranti - som specialiserat sig på väskor och andra lädervaror. Om plånboken är tunn i dyrtider som våra, finns mindre anspråksfulla varor. Det går att finna skönheten också i en liten nyckelring. Beauty is truth - truth beauty.
Läs om fler trappor i Rom här - Roms vackraste trappor I: La Cordonata och här - Roms vackraste trappor II: Aracoeli-trappan.
Spanska trappan har nästan blivit själva sinnebilden för Rom. Den kommer högt upp på stadens topp tio-lista. För några år sedan fick myndigheterna nog av de enorma folksamlingar som uppstod här, i och nedanför trappan. Horder av ungdomar samlades för att inta medhavd panini eller annan snabbmat, eller bara för att hänga, som det heter på nysvenska. Det blev för trångt och skräpigt helt enkelt. Följaktligen är det numera förbjudet att sitta och/eller inta mat och dryck i trappan – en rimlig nyordning i massturismens tidevarv.
Om vi för ett ögonblick ägnar oss åt den arkitektur och de övriga attraktioner som finns här, så konstaterar vi snabbt att listan är lång. Först och främst har vi själva trappan, med sina avsatser, balustrader och svängda passager. Den färdigställdes av 1720-talet av den italienske arkitekten Francesco di Sanctis. Trappan är på sätt och vis en slutpunkt i de enastående arkitektoniska och konstnärliga satsningar som skedde under barocken, med stark uppmuntran från påvar som Urban VIII (Maffeo Barberini) och Alexander VII (Fabio Chigi).
Uppstigningen uppför trappan kan vara en ganska svettig affär sommartid. Vattenförsäljarna där uppe vet att ta betalt, se upp! Vi undrar förstås varför trappan är ”spansk”. Anknytningen till Spanien kommer av det faktum att spanska ambassaden hade sina lokaler här vid torget under 1600-talet. Vid trappans krön möter vi den lilla kyrkan Trinita dei Monti med rötter i 1400-talet. Man kan undra om den inte är vackrast som fond, när man står därnere och tittar upp? Väl däruppe rycks vår uppmärksamhet lätt bort från kyrkan av den hänförande utsikten. Men vill vi trots allt besöka den så påminns vi snabbt om att minsta kyrka i Rom kan hysa en skatt. Här kan vi bland annat beskåda verk av Daniele da Volterra, en elev till Michelangelo.
Däruppe på den lilla piazzan kan vi också vältra oss i lite lyx. Här ligger det berömda Hotell Hassler, med flotta rum och en omtalad takrestaurang som lämpar sig väl för romantiska middagar. Om vi tittar ner på torget från trappan så har vi i dess förlängning Roms förnämsta shoppinggata – Via Condotti. Det varumärke av rang som inte funnit lokaler här eller på angränsande gator får skämmas.
Är man inte intresserad av att titta på eller handla lyxartiklar så bjuds här annan lyx. På Via Condotti nr 86 finner vi klassiska Café Greco från 1700-talet. Ett besök är nästan obligatoriskt om man frågar undertecknad, som är kaféfantast. Som vanligt är det billigt att dricka ”al banco” – vid disken. Väljer man att sitta ner och bli serverad av någon av de många frackklädda kyparna så får man betala ordentligt för sig. Men, priserna har den fördelen att här oftast är ledigt. Medan man sitter där och filosoferar och kollar in de andra tjusiga besökarna, så kan man också minnas att här har många berömdheter passerat: Casanova, Goethe, Strindberg, Wagner, Byron, Grieg, HC Andersen och många fler. I filmatiseringen av Henry James roman Ett porträtt av en dam” finns en lång scen som skildrar ett möte här och man får en fin känsla av hur det kan ha gått till i dessa miljöer i slutet av 1800-talet.
För den som föredrar thé finns en klassisk thésalong i närheten. Gå tillbaka till torget och sikta på huset till vänster om trappan. Där finner vi Babbington’s tearooms, en skapelse av två engelska systrar i slutet av 1800-talet. Väl så snyggt som Café Greco och lyxigt glest befolkat och med hederlig engelsk atmosfär. Här kan den trötte njuta en rejäl kopp thé, eller varför inte lite scones med ”clotted cream” också. Läs mer om detta ställe här!
Vill man vara ännu mer brittisk plockar man kanske fram sin bok med samlade dikter från den engelska romantiken. Så kan man just till théet läsa högt för varandra, ett stycke av den unge poeten Percy Shelley, som var här och som sedan drunknade på en segeltur utanför Pisa 1822, 29 år gammal. Eller, varför inte en strof ur Ode to a grecian urn av John Keats. Diktaren hänförs här av en vacker bild som smyckar en antik urna. Vi känner igen oss – i Rom är det lätt att bli hänförd! Som här i diktens sista strof:
O Attic shape! Fair attitude! with brede
Of marble men and maidens overwrought,
With forest branches and the trodden weed;
Thou, silent form, dost tease us out of thought
As doth eternity: Cold Pastoral!
When old age shall this generation waste,
Thou shalt remain, in midst of other woe
Than ours, a friend to man, to whom thou say'st,
"Beauty is truth, truth beauty,—that is all
Ye know on earth, and all ye need to know."
Varför all denna poesi vid spanska trappan? Jo, för på motsvarande plats som Babbington’s, på andra sidan trappan, finner vi en liten pärla i form av ett museum. Här bodde under en tid i början av 1800-talet poeten John Keats, författare till denna dikt om den grekiska urnan, som var undertecknads första omskakande gymnasiala möte med tanken på det oförgängliga i konsten.
Keats dog här, och hans hem har bevarats för eftervärlden, även om det inte innehåller särskilt mycket i original. Keats var som alla bildade människor vid den tiden klassicist och kunde inte avstå från Rom. Det viktigaste skälet till att han kom hit var emellertid att han led av lungsot och trodde möjligen att den gick att kurera här. Tyvärr gick inte detta så bra, och han dog 1821 endast 25 år gammal. En fin skildring av hans unga liv och hans kärlek till grannflickan Fanny Brawne är Jane Campions film Bright Star (2009).
Mitt emellan spanska trappan och Via Condotti har vi ett annat givet fokus – den förtjusande Fontana della Barcaccio – en liten båtformad fontän ritad av den store Bernini, eller möjligen hans pappa, vid 1620-talet. Det är en given samlingspunkt och man får sällan plats att slå sig ner vid fontänen. Kom en tidig morgon, då kan du få tillfälle att njuta här för dig själv ett ögonblick.
Medan vi begrundar de unga engelska poeternas tragiska levnadsöden, vänder vi ryggen till trappan och rör oss söderut. Vi lämnar strax Piazza di Spagna för det lite mindre Piazza Mignanelli. På vägen dit, till vänster kan vi återigen trösta oss med lite lyx. Här ligger en välsorterad butik – Pier Caranti - som specialiserat sig på väskor och andra lädervaror. Om plånboken är tunn i dyrtider som våra, finns mindre anspråksfulla varor. Det går att finna skönheten också i en liten nyckelring. Beauty is truth - truth beauty.
Läs om fler trappor i Rom här - Roms vackraste trappor I: La Cordonata och här - Roms vackraste trappor II: Aracoeli-trappan.